Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett böcker. Visa alla inlägg

torsdag 7 april 2011

Tack, det räcker nu. En reaktion på Sås-djuret

Den nyaste muminmuggen, Sås-djuret, förbryllar. Muggen i sig är söt, men hur relevant är egentligen Sås-djuret som karaktär? Den som på rak arm visste vem Sås-djuret är, upp med handen. För den som inte läst Muminpappans memoarer på sistone kan jag upplysa att Sås-djuret är Rådd-djurets brud, alltså Sniffs mamma. En liten och ganska betydelselös bifigur utan något större djup. Det hela har en otrevlig bismak av pengar. Muminmuggar är underbara men att det kommer ut nya omotiverade motiv på löpande band känns som utnyttjande av såväl muminfigurerna som muggsamlarna.

Klicka här för en översikt av de flesta utkomna muminmuggar.

Vilka muminfigurer fattas ännu? Vad kommer månne näst? Jag gissar på Ninni, det osynliga barnet. En annan som konstigt nog fattas är snorken. Om Arabia prompt vill fortsätta så är andra tänkbara kandidater teaterråttan Emma, förfadern, Gafsan och Bisamråttan. Sen får det faktiskt vara nog.

Jag är kluven till tanken på en knyttet-mugg. Janssons bilderböcker har än så länge inte exploaterats av Arabia. Vackert så, för det skulle knappast göra böckerna rättvisa. Å andra sidan tror jag att jag skulle vara först i kön för att köpa produkter med knyttet och skruttet, om sådana skulle existera. Vilket i sig är ett tecken på att den dagen kanske ännu kommer.

Bildkälla.

fredag 14 januari 2011

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 2

Del 1.

Det finns epos som är relevanta att känna till men besvärliga att läsa i sin helhet på grund av metrik, upprepningar och allehanda omskrivningar. Som tur behöver man inte vara så vuxen hela tiden:

Mauri Kunnas: Seitsemän koiraveljestä


Arto Kivimäki: Odysseia lapsille


Anne de Vries: Barnens Bibel


Kirsti Mäkinen: Suomen lasten Kalevala

Jag rekommenderar varmt för den som vill njuta av handlingen och förstå sammanhangen istället för att slita sig i håret.

Bilder från Adlibris.

torsdag 6 januari 2011

Den antiheteronormativa muminmamman

ur Låtsaslek i Tove Janssons samlade serier del 2. Klicka för att se serierna större.


Katter eller hundar, det enda viktiga är ju att man överhuvudtaget tycker om nånting.
- Muminmamman

torsdag 16 december 2010

Angående månsken

Han såg inom sig månen blodröd träda upp över skogen; han såg månen flyta som en silverbåt i det svala blå; han såg månen skåda in genom sovrummets fönster; han såg honom fälla en glimmande silverskära genom luftdjupet till den hedniske stamfadern; han såg flickan Bil och gossen Hjuke bortförda i månbåten och lyckliga i den; han såg månstrålar skimra i fru Elfridas klänningsveck.

ur Singoalla av Viktor Rydberg, 1865.

En av Carl Larssons illustrationer till romanen.

tisdag 7 december 2010

Tiddelipom och det fina med omotiverade litterära anspelningar

Hufvudstadsbladet 7.12.2010.


ur Nalle Puhs hörna (1933) av A.A. Milne:

Snön vräker
ner - tiddelipom

alltmer ju

mer - tiddelipom
alltmer ju
mer - tiddelipom
det snöar.

Och nästa
vår - tiddelipom

om bra det

går - tiddelipom
i mina

tår - tiddelipom
det töar.

måndag 25 oktober 2010

Vampyrfebern har nått ÅA

Imorgon inleds vad jag tror kommer att bli årets roligaste kurs i litteraturvetenskap, nämligen Vampyrer i litteratur och film, 5 sp.

I inspirationsruset fick jag ögonen på den här i Gina Tricot så den fick följa mig hem.

torsdag 27 maj 2010

Personlig ekonomi for dummies?


I går natt låg jag vaken och läste en bok. En bok som grep mig, provocerade mig, fick mig att bli arg och fick mig att bli nyfiken. Den fick mig, en inbiten humanist, att känna att man nog trots allt lär sig intressanta och vettiga saker på Hanken.

När jag vandrade omkring i Akademiska bokhandeln för en tid sedan fastnade jag för boken Mitä jokaisen kotiäidin (ja muidenkin naisten) tulee tietää sijoittamisesta. Jag kände mig träffad, för en sådan bok har jag saknat. Hur tråkigt ekonomi än är så är det en relevant del i allas vårt liv och man gör klokt i att ha ens ett minimum av kunskap i ämnet.

Till en början var jag skeptisk till bokens titel och utformning. Det är bra att komplicerade saker förklaras på ett tydligt och lättförståeligt sätt, men varför utgår författarna från att just kvinnor är oinsatta och dumma? Vore det inte bättre att formulera boken som ”Placering för den oinvidge” i stället för ”Placering för kvinnan”? tänkte jag. Pärmens 50-tals hausfrau förstärkte stereotypin. Mitt intresse var dock väckt och efter att jag ögnat igenom innehållsförteckningen fick boken följa med mig till kassan.

Väl hemma började jag läsa och insåg att det var en mycket intressant och nyttig bok jag hittat. Att den riktar sig till kvinnor har inget att göra med att kvinnor skulle vara sämre eller mer i behov av lättfattlig information än män, utan det handlar om att i vårt samhälle gäller andra förutsättningar på arbetsmarknaden för kvinnor än för män. Klokt placerande kan höja kvinnans ekonomiska situation. Det är viktigt att veta vilka slag av ekonomiska trångmål kvinnor typiskt råkar ut för och hur man kan undvika att utsättas för dem. Det är kärnan i bokens första hälft.

Fullständig jämlikhet kan inte uppnås förrän män föder barn, har någon fiffikus sagt. Nu är det inte det det handlar om. Män och kvinnor är olika, vackert så, men problemet är att vår samhällsstruktur och våra könsbundna normer medför nackdelar för kvinnan. Boken redogör bl.a. för vilka ekonomiska följder det har för kvinnans ekonomi att föräldraledigheter oftast är uppdelade så att kvinnor är borta från arbetslivet ett eller flera år medan män kanske är hemma någon månad per barn. Förutom att arbetsgivare kan undvika att anställa kvinnor i fertil ålder så medför ett eller flera års gap i kvinnans karriär förlorade chanser till uppgradering till högre poster, arbetserfarenhet och skolning, vilket leder till att hennes lön inte växer i samma takt som sina manliga kollegors. Således är det viktigt att sträva till en mer jämlik fördelning av föräldraledigheten.

Ett annat intressant exempel behandlade familjetypen där ena föräldern, i detta fall mannen, är framgångsrik i en krävande karriär med resor och oregelbundna arbetstider. För att få vardagen med småbarn att gå ihop brukar den andra föräldern, i detta fall kvinnan, offra sina ambitioner på en egen karrär. Hon anpassar sig till situationen och söka sig till ett stabilt jobb med flexibla arbetstider, arbeten som ofta är kvinnodominerade och lågavlönade. Eller stannar hemma med barnen länge, då makens pengar räcker för hela familjen. Så länge allt fungerar som det ska är det kanske inget problem, men vad händer när paret i fråga skiljer sig? Mannen har sin karriär och sina pengar. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för barnen vid en eventuell skillsmässa, vilket säkert är helt kiva förutom att barn också är en ekonomisk belastning. Kvinnan har ingen eller bara lite egendom, utbildning och lön. Eftersom hon har offrat mycket av sin arbetsföra ålder på att sköta familjen har det inte heller samlats ihop någon häv pension för henne. Hon går en ekonomiskt sett dyster framtid till mötes.

Det betyder inte att kvinnor inte skall prioritera sina barn eller att karriär är viktigare än familj. Det är upp till var och en vad man vill fokusera på i sitt liv. Men vad boken framhåller som viktigt är att vad man än väljer ska man se till att trygga sin ekonomi på ett rättvist sätt även på lång sikt. Om familjekonstellationen består av att den ena parten håvar in mycket pengar medan den andra sköter hem och barn så finns det skäl för den förstnämnde att placera sina pengar även till den hemmavarandes trygghet.

Bokens andra hälft behandlar hur man bäst går till väga för att börja placera. Man får på ett lättfattligt sätt veta för- och nackdelar med aktier, fonder, obligationer och pensionssparande. Riskfaktorer och typiska misstag tas upp och kompletteras med goda råd. Läsaren får en inblick i vad man skall tänka på när man köper en bostad, vad man bör veta när man ärver skog och varför det är smart att ge sitt barn en aktieportfölj redan i blöjåldern. Boken avslutas med en ekonomislangordlista.

Boken ger inga färdiga svar, men den väcker många viktiga frågor. Om du vill något mer än att leva från hand till mun under ditt liv tycker jag att du ska läsa den här boken. Alla som har eller kanske någon gång i framtiden kommer att ha partner och barn har nytta av den, såväl kvinnor som män.

Den finns bl.a. här.

torsdag 8 april 2010

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 1

Inte ens den mest ambitiösa literaturvetaren kan läsa mer än en bråkdel av all relevant skönlitteratur som finns, så det är fint att man kan fuska lite för att få en överblick. I min bokhylla finns följande två verk som är utmärkta för ändamålet:

1001 Books you must read before you die, red. Peter Boxall.

På i snitt en halv sida text per verk och med många intressanta färgbilder presenteras litteraturhistoriens kanon från antiken till 2000-talet. Tyngdpunkten är på 1900-talet med 884 verk, där nobel- och pulitzerpristagare presenteras sida vid sida med internationella bestsellers och titlar som är bättre kända som filmatiseringar. Dessa 1001 är kanske inte världens bästa eller mest relevanta böcker, men är ett omfattande svep över det litterära fältet. En finländsk författare finns med, aningen överaskande Tove Jansson med Sommarboken. Listan på de 1001 kan för övrigt hittas här. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag läst 5,4 % av de listade böckerna.


80 romaner för dig som har bråttom, av Henrik Lange.

80 kända böcker komprimerade till fyrarutors seriestrippar, allt från Odysséen och Brott och straff till Sagan om Ringen och Gonatt, Alfons Åberg. Vissa är riktigt lyckade.



Den här har jag fingrat på i Akademiska bokhandeln:

Twitterature. The World’s Greatest Books Retold Through Twitter, av Alexander Aciman.

Lyckat och fyndigt, men i många fall ska man helst ha läst verket i fråga för att förstå det roliga.

(Bilderna lånade från AdLibris.fi och Amazon.com)

tisdag 30 mars 2010

Jag, en recensent

(bild från www.horisont.fi)

Jag måste bara passa på att berätta att i senaste utkomna numret av tidskriften Horisont (1/2010) finns två bilderboksrecensioner skrivna av undertecknad.

Tänk hur fint det känns när ett klonk från postluckan inte innebär Lidl-reklam utan en hemskickad trycksak med mina alster i.

Den nyfikne kan hitta tidskriften t.ex. i Humanistiska bibliotekets tidskriftshylla.

måndag 21 december 2009

tisdag 24 november 2009

Människan i glaskulan


Här och var längs trottoarerna i min hemstad finns egendomliga metalliska pelare som toppas av ett reflekterande klot i storleksklassen pumpa. Jag har inte kommit underfund med vad de är till för, kanske för att påminna människan om sin litenhet i världen. Jag associerar till glaskulan i trädgården bakom muminhuset:


Skymningen hade växt fram ur marken som den brukade och samlat sig inne under träden. Kring glaskulan var det lite ljusare. Där låg den och speglade hela trädgården, vacker på sin pelare av sjöskum. (...) Kulan var alltid sval. Den blåa färgen var djupare och klarare än havet och den målade om hela världen så att den blev kylig och avlägsen och främmande. I världens centrum såg han sig själv, sin egen stora nos, och runt omkring den speglade sig ett förvandlat och drömlikt landskap. Den blåa marken var långt långt nere och djupt in och därinne i det onåbara började pappan leta efter sin familj. (...) Inne i sin spegelbild blev de allesammans otroligt små och glaskulan gjorde deras rörelser vilsna och planlösa.

Tove Jansson: Pappan och havet, 1965.

måndag 2 november 2009

Mitt Åbo: Anna är online & Summer of dåka

Mitt efter mitt senaste besök till stadsbiblioteket kom jag hem med Stefan Nymans Anna är online. Verket har många kvalitetet men det som slår mig mest är skildringen av Åbo. Nyman fångar in mitt Åbo: Huvudpersonerna strosar längs Kaskisbacken, bor på Sirkkalagatan och Eriksgatan, träffas på en klubblokal, äter på Mantun grilli, hör domkyrkan slå och kan se tornet från sitt fönster och ån är lika brun som alltid. Det känns otroligt att någon skrivit en roman på det sättet, om platser jag har i min närmiljö varje dag.

Ovan: Mantun, Åbos mest legendariska grill.

Bokens omslagspapper berättar vad som egentligen är självklart, att författaren också själv är en studerande i Åbo. Lite roligt är att ett av hans ämnen är ett av mina ämnen. Kanske jag överanalyserar, men jag ser spår av grundkurserna i litteraturvetenskap i Anna är online. Boken börjar med en klarsynt överblick av staden i fågelperspektiv, något som jag genast relaterar till Strindbergs Röda rummet vars inledning är vida känd för just det. Röda rummet hör till kurslitteraturen. Ett annat exempel är att huvudpersonen Samuels stjärnskärmsläckare och kanske också hela hans dator jämförs med Aniaras rymdfärd. Martinsons Aniara är också kurslitteratur.

Åbonostalgin som jag kände medan jag läste fick mig att söka fram det gamla sommarplågan Summer of dåka. Också i den känner jag igen mig och jag ler åt så mycket i sångtexten: Gulisplikt, tutorer, Kela, studiepoäng, DaTeiter, halare som ska fixas, sitz som ska ordnas, info som skall skrivas och så vidare. Dessutom handlar ju sången om båda mina hemstäder.

lördag 24 oktober 2009

För mycket av det goda?

När mamma för någon vecka sedan kom på en veckoslutsvisit hem till mig passade jag på att låta henne ta med sig bak i bilen en del saker jag ville ha från mitt föräldrahem. Det blev bland annat en låda full av böcker som jag behöver i samband med mina kurser eller som jag annars bara vill ha nära mig.


Jag hade valt att transportera böckerna i den här fina lådan, en gammal ölkorg från min pappas garage. Undrar hur gammal den är? Kanske från 1970-talet? Hursomhelst gör den sig fint i mitt retrokök.

Problemet var bara vad jag skulle göra av böckerna när de väl anlänt hos mig. Min bokhylla var redan full. Blev det kanske för mycket av det goda? Jag övervägde olika möjligheter och slutligen plockade jag ut alla pocketböcker i den typiska pocketboksstorleken och radade upp dem på försterbrädet. Böckerna med hårda pärmar fick då rum i bokhyllan. Det lilla problemet förvandlades till en mysig inredningsdetalj:


söndag 4 oktober 2009

Svenskatalande bättre folk och andra


Nyligen läste jag Tikkanens Brändövägen 8. Jag fick boken för ett år sedan när farmor rensade ur sin bokhylla. Sen dess har den stått orörd hos mig, ända tills för en tid sedan när jag började känna att tiden var mogen. Uppenbarligen var det något i luften, för lite senare fick jag höra att i höstens modersmålsprov i studentskrivningarna fanns en essäuppgift om boken i fråga. Säger det något om min smak vad gäller urval av böcker? Tantvarning, kanske. Men är man litteraturvetare så är man.

Brändövägen är en fascinerande bok. Jag är inte om jag tycker om den eller inte, men den är provocerande och irriterande. Den handlar om livet som överklassbarn i de förnämaste finlandssvenska kretsarna i 40-talets Helsingfors och allt elände som det innebär. Boken känns starkt självbiografisk, även om jag inte har någon aning om om den verkligen är det. Jag tänker spontant: Hur täcks han skriva sånt här om sin familj?

Det är inte politiskt korrekt att skriva om att en del människor är finare än andra. Det är inte heller accepterat att på fisförnämt finlandssvenskt håll öppet berätta om familjevåld och alkoholism. Tikkanen rör i flera tabuer, men den jag reagerar starkast på är klassfrågan.

Jag har under sommaren intresserat mig allt mer för klassbegreppet och läst en del främst rikssvenska verk om ämnet. Vad jag ser som problematikens kärna är att vi här i Norden blir invaggade i en tro att vårt samhälle är rättvist och att alla har samma förutsättningar, när det själva verket inte alls är så. Livet är bra mycket lättare för den som har pengar, fin familjebakgrund, socialt kapital och ett stort kontaktnät.

En ny bok som varit mycket på tapeten är den finlandssvenska klassantologin Obs! Klass. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Brändövägen, för när jag läste Obs! Klass blev de svensktalande helsingforsiska makt- och kultursläkterna verklighet för mig. De finns tydligen påriktigt, så Tikkanens skildring är trots allt inte så överdriven som jag först tyckte.

De flesta andra klassantologier jag läst har fått mig att reflektera över samhällets mångfald och fundera över min plats i klassammanhanget. Läsningen har fått mig att inse att jag har det bättre än många andra och att uppskatta lite mer det jag fått i livet. Obs! Klass fick mig däremot främst att bittert tänka att jag vill gifta in mig i en finlandsvensk kultursläkt och bo i en jugendvåning i Kronohagen.