Tack, det räcker nu. En reaktion på Sås-djuret

Den nyaste muminmuggen, Sås-djuret, förbryllar. Muggen i sig är söt, men hur relevant är egentligen Sås-djuret som karaktär? Den som på rak arm visste vem Sås-djuret är, upp med handen. För den som inte läst Muminpappans memoarer på sistone kan jag upplysa att Sås-djuret är Rådd-djurets brud, alltså Sniffs mamma. En liten och ganska betydelselös bifigur utan något större djup. Det hela har en otrevlig bismak av pengar. Muminmuggar är underbara men att det kommer ut nya omotiverade motiv på löpande band känns som utnyttjande av såväl muminfigurerna som muggsamlarna.

Klicka här för en översikt av de flesta utkomna muminmuggar.

Vilka muminfigurer fattas ännu? Vad kommer månne näst? Jag gissar på Ninni, det osynliga barnet. En annan som konstigt nog fattas är snorken. Om Arabia prompt vill fortsätta så är andra tänkbara kandidater teaterråttan Emma, förfadern, Gafsan och Bisamråttan. Sen får det faktiskt vara nog.

Jag är kluven till tanken på en knyttet-mugg. Janssons bilderböcker har än så länge inte exploaterats av Arabia. Vackert så, för det skulle knappast göra böckerna rättvisa. Å andra sidan tror jag att jag skulle vara först i kön för att köpa produkter med knyttet och skruttet, om sådana skulle existera. Vilket i sig är ett tecken på att den dagen kanske ännu kommer.

Bildkälla.

Hattifnatt under transformation

Freud såg fallosar överallt, jag ser muminfigurer.

Knyttknapp

Det är inte alla som gör vetenskap av något som är så kul att det t.o.m. finns pinsar om det. Knyttet har sin självskrivna plats i min outfit när kandidatavhandling och proseminarieuppsats opponeras.

Stjärnglimmer i novemberrusket

Jag ogillar skarpt mörker och kyla. Vad är inte då bättre än ett illgrönt enhörningshalsband?

Från underbara titiMadam.

Första gången jag impulsköpte havreflingor

Delikatess Elovena.
Extra prima ångpreparerade havreflingor.

Elovena delikatess havreflingor äro på det mest hygieniska sätt tillverkade av bästa tillgängliga havre, ångpreparerade och manglade, varigenom de icke allenast äro hållbara utan även lättsmälta och lättkokta. De innehålla den bästa näring för människan och befodra hälsa och livskraft för såväl unga som gamla.

Plåtburk med Elovena-faksimil från 1950-talet. Finns i en Valintatalo nära dig.

Börshajen

Jag är riktigt förtjust i Marimekkos små börssar, konstaterade jag en dag när jag hittade en liten ansamling i min garderob. Jag plockade fram resten också för en gruppbild. Dessa är inte ens alla som jag har eller har haft under mitt liv.

Jag äger ingen plånbok.

Pappa betalar

När min pappa dog fanns det några sedlar i hans plånbok, vilka jag och min bror fick dela på. Jag satte pengarna i en låda och funderade vad jag skulle göra med dem. Att använda dem till vardagliga saker som mat eller kläder skulle kännas som slöseri då de har ett symboliskt värde. Jag kom fram till att jag vill köpa något vackert och hållbart som jag kan ha länge, något som jag kan använda och se på och samtidigt tänka på varifrån det kommer. Jag bestämde mig för dessa två saker:

Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.

Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.

Tankefångaren

Jag bär ofta med mig en liten anteckningsbok för spontana tankar och annat viktigt som inte får glömmas bort eller som kräver strukturering på papper. Den här är ett minne från Van Gogh-museet i Amsterdam.

Jag är mycket förtjust i anteckningsböcker och brukar ofta titta i den hyllan när jag rör mig i en bokhandel. En tom bok som jag själv får fylla verkar för mig stå för illusionen av ett harmoniskt och välstrukturerat liv med sinnesro.

En färgklick

I dag slog jag till och köpte den hallonröda sax jag haft i tankarna sedan september. Den är söt som godis.

Hyvin pyyhkii!

Diskning och städning är roligare med finurliga disktrasor.

Retrojul

Jag är förtjust i Läkerols specialserie av plåtgodisaskar hundraårsjubileet till ära. Är jag ytlig om jag väljer godis på basis av förpackningens typ och väljer smak efter vilken bild som tilltalar mig mest? I köpsituationen rättfärdigar jag köpet med att intala mig själv att jag behöver asken att förvara t.ex. knappnålar i, även om jag i själva verket redan har mer än en ask för det ändamålet.

Favoritlampan

Ett av mina absoluta favoritföremål i mitt hem är Harri Koskinens Block-lampa (1996). Min blick fastnar i den gång på gång och en gång tänkte jag för mig själv att det är synd att jag redan har en, för om jag inte skulle ha en så skulle jag köpa en direkt.

Nyligen stötte jag på ett smärre problem då glödlampan inuti brann slut. Tvärtom mot vad det ser ut så är det inte en vanlig standardstor glödlampa inuti utan en liten en på 15W. Sokos hade inga sådana sådana så jag gick till Sisustuksen Koodi och bad om råd. Hjälpen fanns närmare än jag trodde. Clas Ohlsson räddade dagen och försåg mig med ett tvåpack lampor av den välartikulerade benämningen päronlampa för kyl- och frysskåp samt för möbel och dekorationsbelysning för det ringa priset av 2,50 euro.

Som trivia kan berättas att det finns tre föremål på Museum of Modern Art i New York som är formgivna av finländare. Aalto-vasen, Sarpaneva-grytan och denna.

Om politisk korrekthet

Det är roligt hur vad som är politiskt korrekt och inkorrekt skiftar över tid. Ett typexempel är begreppet neger. När Astrid Lindgren skrev sina Pippi-böcker på 1940-talet kunde hon utan vidare beskriva Pippis pappa som en negerkung i Söderhavet, medan han nu blivit censurerad och i 2000-talets upplagor benämns han mer neutralt som härskare av kurrekurredutterna.

Här är ett annat uttryck av samma fenomen:


Finporslin från 1930-talet som pryds av dansande halvnakna negerkvinnor och apor. Exotism på hög nivå.

Färgfrossa

Det blev färgfrossa när jag köpte saxar till min favoritförenings kansli. Redan färgernas namn är underbara: Raspberry, blueberry, fruity och aqua. Raspberry är min favorit.

Vardagsinspiration

Att tvätta kläder blir med ens mycket roligare när man släpar tvätten till bykstugan i kitchiga rosa väskor.

När något måste bli gjort

Min mamma köpte den här fyndiga kökshandduken för några år sedan som en kommentar till att hon var den som drog det tyngsta lasset i vårt fyrmannahushåll. Numera hänger den i mitt eget lilla kök som en påminnelse om att jag inte har någon osynlig inneboende som skulle sköta disken för mig. Handdukens berättelse är inte heller helt obekant inom studielivets styrelser och råd.

Första hjälpen i hjärtesorg

Ett par rosa klackskor, Djävulen bär Prada -filmen, två lavendelbuskar, det senaste numret av Elle samt en halv liter lingon och en halv liter blåbär kan om inte läka så åtminstone bedöva ett ledset hjärta.