
Jag har i år, för första gången sen min dagistid, sått påskgräs. Nu står gräset grönt vid mitt köksfönster och jag blir smått glad i själen varje gång mina ögon faller på arrangemanget.
Som den urbana unga människa jag är hade jag naturligtvis inte någon mull hemma, ett problem som löstes i bästa niksipirkka-anda genom att använda den lilla mängd jord som finns i krukan på köpis-sallad och -timjan.
Nu är det bara att vänta på påskharen. Påskgodis är mysigt och vackert, men bara om man får det i present.