Barbieversion

Min humanistuniform är komplett med tillhörande Fjällräven kånken. Mindre stereotyp är den babyrosa färgen som är ton i ton med mitt rosa bandet-reflex.

Pappa betalar

När min pappa dog fanns det några sedlar i hans plånbok, vilka jag och min bror fick dela på. Jag satte pengarna i en låda och funderade vad jag skulle göra med dem. Att använda dem till vardagliga saker som mat eller kläder skulle kännas som slöseri då de har ett symboliskt värde. Jag kom fram till att jag vill köpa något vackert och hållbart som jag kan ha länge, något som jag kan använda och se på och samtidigt tänka på varifrån det kommer. Jag bestämde mig för dessa två saker:

Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.

Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.

Vardagsinspiration

Att tvätta kläder blir med ens mycket roligare när man släpar tvätten till bykstugan i kitchiga rosa väskor.

Grönt

Vad piggar inte upp en trött dag bättre än en ilsket ärtgrön väska?