Sprätt på julklappspengarna

Idag har jag köpt 5,4 meter tyg. Mitt hem kommer att se ut som en marimekkokatalog när jag är färdig.

Melooni, Maija Isola 1963.

Räsymatto, Maija Louekari 2009.

Stjärnglimmer i novemberrusket

Jag ogillar skarpt mörker och kyla. Vad är inte då bättre än ett illgrönt enhörningshalsband?

Från underbara titiMadam.

Färgfrossa i sänghalmen

Jag konfronterades med min förkärlek för färger när jag öppnade lakanskåpet.

Börshajen

Jag är riktigt förtjust i Marimekkos små börssar, konstaterade jag en dag när jag hittade en liten ansamling i min garderob. Jag plockade fram resten också för en gruppbild. Dessa är inte ens alla som jag har eller har haft under mitt liv.

Jag äger ingen plånbok.

Life on a leaf – att bo i ett konstverk

Ämnesföreningen Eikon och konstföreningen Konstikas ordnade en exkursion till Åbos utan tvekan mest speciella byggnad, konstnären Jan-Erik Anderssons bladhus i Hirvensalo. Bladhuset är, ja, vad är det egentligen? Ett levande konstverk, ett hus och ett hem, samtidigt som det är konstnärens doktorsavhandling. Säkert är att det är något nytt, konstigt, spännande och stimulerande, och att det gjorde ett stort intryck på mig.

Naturen är ständigt närvarande i huset, i form av rika ornament och i de återanvända material som huset till stor del är byggt av. Det fanns otroligt mycket intressant att se i det färgsprakande huset och varje detalj var noga genomtänkt.

Jag och säkert många andra hade kamera med oss, men ingen tog några foton med hänsyn till familjen som bor i huset. Jag vill ändå visa några bilder, dessa är från ts.fi.

Bladhuset utifrån

Vardagsrummet, med en rolig samling 50-talslampor.

Sovrummet, som är ett loft ovanför vardagsrummet. Man stiger över en bro för att komma till rummet.

Vy mot sovloftet i husets andra våning. Jag är riktigt förtjust i det droppformade fönstret. Ett likadant fanns i köket vid diskhon, placerat så att man medan man diskar kan titta ut på en mossig stenbumling.

Tredje våningens tankerum, format som en blåklocka.

Badrummet. Väggarnas mosaik är ett lekfullt samarbete inom familjen. Roliga detaljer är bl.a. flygplanet och roboten som skjuter med vattenpistol.

Vad bilderna inte lyckas förmedla är den stämning som huset som helhet ingav mig som besökare. De brokiga färgerna och de överväldiga ornamenten skulle kunna tänkas skapa ett kaos, men tvärtom kände jag att huset andades lugn och harmoni. Inne i huset tycktes tiden stå stilla på ett avslappnande sätt. Det var som om huset skulle tala till besökaren och säga att där man får vara som man är och att det finns plats för tankar, samvaro och förståelse.

Mer om bladhuset på projektets hemsida.

Pappa betalar

När min pappa dog fanns det några sedlar i hans plånbok, vilka jag och min bror fick dela på. Jag satte pengarna i en låda och funderade vad jag skulle göra med dem. Att använda dem till vardagliga saker som mat eller kläder skulle kännas som slöseri då de har ett symboliskt värde. Jag kom fram till att jag vill köpa något vackert och hållbart som jag kan ha länge, något som jag kan använda och se på och samtidigt tänka på varifrån det kommer. Jag bestämde mig för dessa två saker:

Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.

Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.

Vårkänslor

Lätta tygskor i favoritfärgen, färska jordgubbar och en ros från torget – Det är säkra vårtecken.

En färgklick

I dag slog jag till och köpte den hallonröda sax jag haft i tankarna sedan september. Den är söt som godis.

I löv löv

Idag föll ett löv ner på min kind. Jag måste fnittra högt för mig själv av ren glädje, för jag var på så gott humör och det hela kändes så mysigt.

Löv har fallit i mängd och massa. Att sopa undan snö från sin bil är inte så märkvärdigt, men jag undrar vad den här bilens ägare tycker när han får borsta bort massor av gula löv?

Lövdjupet på trottoaren brevid bilen. Mina fötter är med för att visa proportionerna.

Eva vs Hösten 1-0

Idag har jag tagit första steget i min antihöstkampanj. Jag skrattade kylan och mörkret rätt upp i ansiktet med att frivilligt ge mig ut på en kvällspromenad i regnet. Jag beväpnade mig med rosa gummistövlar, ett gothic lolita-aktigt paraply, en ärtgrön yllejacka, en gredelin halsduk och en blommig Marimekkoväska.

Det var i själva verket riktigt mysigt. Staden är vacker när den ligger öde och ljusstrimmorna från fönstren speglas i vattenpölarna.


Mina gummistövlar, fotade en somrigare dag än denna.

Bliw by Nanso

Svart tvål är roligt, just för att det är så oväntat och annorlunda. Även om innehållet inte är svart och även om det finns andra som doftar godare så är den här en personlig favorit från tvålarnas värld.

Färgfrossa

Det blev färgfrossa när jag köpte saxar till min favoritförenings kansli. Redan färgernas namn är underbara: Raspberry, blueberry, fruity och aqua. Raspberry är min favorit.

Vardagsinspiration

Att tvätta kläder blir med ens mycket roligare när man släpar tvätten till bykstugan i kitchiga rosa väskor.

Grönt

Vad piggar inte upp en trött dag bättre än en ilsket ärtgrön väska?