Knyttknapp

Det är inte alla som gör vetenskap av något som är så kul att det t.o.m. finns pinsar om det. Knyttet har sin självskrivna plats i min outfit när kandidatavhandling och proseminarieuppsats opponeras.

Angående månsken

Han såg inom sig månen blodröd träda upp över skogen; han såg månen flyta som en silverbåt i det svala blå; han såg månen skåda in genom sovrummets fönster; han såg honom fälla en glimmande silverskära genom luftdjupet till den hedniske stamfadern; han såg flickan Bil och gossen Hjuke bortförda i månbåten och lyckliga i den; han såg månstrålar skimra i fru Elfridas klänningsveck.

ur Singoalla av Viktor Rydberg, 1865.

En av Carl Larssons illustrationer till romanen.

Den tvivlande pilleristen

Ännu för några veckor sedan kunde jag sjunga omegatreornas, multivitamintabletternas och järntillskottens lov då jag under ett helt år inte haft en enda sjukfrånvaro. Nu har luftslottet raserats av två förkylningar inom en månad.

Upptakten till ett morgonmål i Evebo.

Tiddelipom och det fina med omotiverade litterära anspelningar

Hufvudstadsbladet 7.12.2010.

ur Nalle Puhs hörna (1933) av A.A. Milne:

Snön vräker
ner - tiddelipom
alltmer ju
mer - tiddelipom
alltmer ju
mer - tiddelipom
det snöar.

Och nästa
vår - tiddelipom
om bra det
går - tiddelipom
i mina
tår - tiddelipom
det töar.

Stjärnglimmer i novemberrusket

Jag ogillar skarpt mörker och kyla. Vad är inte då bättre än ett illgrönt enhörningshalsband?

Från underbara titiMadam.

I dimman döljer sig det onämnbara

Vissa dagar är Aura å kusligare än andra.

Angående Åbo, kulturhuvudstad 2011.

Åsikterna går isär.

Älä heitä pois hyvää kulttuuria.
KULTTUURI EI KIINNOSTA

Hei, kulttuuria! Siistiä.
VITUN PÄLLI PÖMPELI

Tre till priset av två

S-Market sålde tvåstjälkiga phalaenopsisar för det rimliga priset 13,90 euro. Jag köpte den här.

Vampyrfebern har nått ÅA

Imorgon inleds vad jag tror kommer att bli årets roligaste kurs i litteraturvetenskap, nämligen Vampyrer i litteratur och film, 5 sp.

I inspirationsruset fick jag ögonen på den här i Gina Tricot så den fick följa mig hem.

Barbieversion

Min humanistuniform är komplett med tillhörande Fjällräven kånken. Mindre stereotyp är den babyrosa färgen som är ton i ton med mitt rosa bandet-reflex.

Om handledare som delar ut smilisar

Tänk så glad man kan bli när man får tillbaka sin nästan-färdiga kandidatavhandling med såna här kommentarer.

"Jag läser bara tegelstensromaner."

Hur man får tyst på en telefonförsäljare:

Försäljaren: Hej bla bla är du intresserad av Cosmopolitan bla bla specialerbjudande bla bla...

Jag: Nja, egentligen är jag inte så hemskt intresserad av Cosmopolitan.

Försäljaren: Jaså? Vi har specialerbjudande också på MeNaiset, bla bla. Vilka tidningar brukar du läsa? Bla bla?

Jag, med överlägsen röst: Jag läser bara tegelstensromaner.

Försäljaren: Jaha okej. Hejdå.

Som man säger på internet: Win!

Första gången jag impulsköpte havreflingor

Delikatess Elovena.
Extra prima ångpreparerade havreflingor.

Elovena delikatess havreflingor äro på det mest hygieniska sätt tillverkade av bästa tillgängliga havre, ångpreparerade och manglade, varigenom de icke allenast äro hållbara utan även lättsmälta och lättkokta. De innehålla den bästa näring för människan och befodra hälsa och livskraft för såväl unga som gamla.

Plåtburk med Elovena-faksimil från 1950-talet. Finns i en Valintatalo nära dig.

Färgfrossa i sänghalmen

Jag konfronterades med min förkärlek för färger när jag öppnade lakanskåpet.

En spontan hälsning

Busschaufförer har ett helt eget forum för sina uttryck. Lite som ett exklusivt Facebook-statusfält.

En anti-urindrivande lapp

Det mesta av sommaren tillbringade jag som museivärd vid Ålands museum & Ålands konstmuseum.

Den årligen återkommande RockOff-festivalen påverkade även mitt jobb en aning. Under festivalveckan drog många förbi museet nattetid i olika stadier av vätskeintag och -utdrivning, vilket vi märkte i form av tomburkar respektive blöta fläckar med pikant arom. Ett speciellt utsatt ställe var den skyddade hörnan till höger om ingången, där flaggstången med Öppet-flaggan står. Mitt initiativ till lösning såg ut enligt följande:


Vänligen urinera inte i vår arbetsmiljö! Tänk på oss som ska hissa flaggan imorgon. Vänliga hälsningar, museivärdarna vid Ålands museum.

Sommaridyll

De som känner mig vet att jag blir ivrig som ett litet barn så fort jag ser fyrfota djur. När de snälla djuren dessutom förekommer i den underbaraste av sommarmiljöer är jag alldeles såld. Bilder tagna i juli från trädgården:

Mamma Mu ser över en av ungtjurarna.

Lilla kalven som föddes för sent och måste matas med människohand. Ja, sånt händer inte bara i Alla vi barn i Bullerbyn!

Djuret iaktar sin människovän med en stillsam nyfikenhet. Den här undrar kanske om undertecknad har gammalt bröd, äpplen eller något annat gott att erbjuda?

Rosendrömmarnas sovrum

Jag tillbringade många sommarnätter uppe på min farmors vind i denna drömska rosenkammare. Inredningen är till stora delar arv från en gammelfaster som var folkskolelärarinna på 1930-talet.

Det är något underbart stämningsfullt med kakelugnar.

Ett komplett tvätt-set från tidigt 1900-tal med vattenkanna, tvättfat, potta, tvålfat och tandborstställ. Det ska finnas ett tandglas också men det lär farmor använda som blomvas. Jag tycker det är underbart hur rosendekorationerna harmonierar med rummets tapeter. Blomhandduken på väggen följer också temat.

Spegelbyrån. Jag är svag för såna här!

Jag har redan som liten tyckt att sängen på bilden är mer av en sagosäng än en bruksmöbel.

FPA e överskatta.

Det finns något underbart befriande över denna tysta åsikt som står på ett plank mittemot Folkpensionsanstalten i Jakobstad. Var och en som krånglat med blankettbyråkrati förstår.

Jag tilltalas också av uttryckssättet. Det finns en viss finess över det hela. Upphovspersonen kunde ju också ha skrivit "Kela suger", vilket inte alls hade varit lika effektfullt.

Ankeborgsposten med trendig twist

Det nya magasinet Aku överaskar positivt. Äntligen en intelligent och snygg tidning gjord med glimten i ögonvrån! Eller vad sägs om

• modereportage med söta pinuppor á la Kajsa och Mimmi
• en titt på de senaste röda sportbilarna som för tanken till 313
• resesidor med Kalle Anka-destinationer som Timbuktu, Antarktis och Helsingfors
• personporträtt på Disneyfantasten Tuomas Holopainen
• recept på fylld anka
• ett retrofärgat mittuppslagsutvik med en drömmande Kajsa Anka i baddräkt?

Målgruppen lär vara män i åldern 25+, även om tidningen är uppfriskande unisex. Jag tror att marknadsförarna valt att branda tidningen så för att inte skrämma bort männen även om många läsare säkerligen är kvinnor. Av någon anledning är det okej för kvinnor att köpa manligt inriktade tidningar, men bevare den man som vågar sig på att köpa en produkt med tjejstämpel.

Bilden är från hemsidan.

Närblick på fågeltragedi

Från föräldrahemmets vardagsrum öppnar sig en vy över en tvivelaktig familjeidyll. På grannhusets tak finns ett fågelbo där ett måspar varje år lägger ägg och inleder processen att föra ut sin efterkomma i världen. År efter år får vi bevittna deras familjetragedi. Mig veterligen har ingen fågelunge någonsin överlevt det kritiska skedet av sin barndom då det är dags att utforska världen utanför nästet.
De fjuniga måsungarna brukar ta steget ur nästet, sätta simfötterna plåten och halka nedför det hala sadeltaket och hamna i regnvattenrännan någon meter ner. Därifrån finns ingen återvändo tillbaka till det varma boet. Slutligen faller fågelungarna över kanten och hamnar på den hårda asfalten ett tiotal meter nedanför.

Där såg jag ifjol två måsungar, i det skick man kan tänka sig ickeflygkunniga måsungar är efter fritt fall från ett femvåningshus. Brevid dem stod måsmamman och skrek så hjärtskärande hysteriskt som bara en förälder till ett dött barn kan tänkas skrika.

I år kom en ny vändning. En av fågelungarna har fallit och av allt att dömma klarat fallet förbluffande bra. Den lilla hårbollen levde och rörde på vingarna, så mycket jag nu kunde se bakom dess beskyddande förälder som inte alls ville få situationen förevigad på foto. Det återstår att se hur långt måsungens liv på markytan kommer att bli, men jag vågar inte vara hoppfull.

Man kunde tro att måsföräldrarna skulle inse det problematiska med sin hemvist, men icke. Scenariot har upprepats i fyra somrar.

Den arga föräldern som skyddar ungen med sin kropp.

Vågornas brus

När jag var liten trodde jag att Aalto-vasen heter som den gör eftersom den föreställer en våg. Senare insåg jag att det har med formgivaren att göra och då tänkte jag att han är lustig den där Aalto som designar ett föremål som föreställer samma sak som hans efternamn syftar på. Ganska nyligen gick det gick upp för mig att Savoy-vasen i allmänhet uppfattas som en abstrakt form och inte alls som något figurativt.

Bildkälla.

Personlig ekonomi for dummies?

I går natt låg jag vaken och läste en bok. En bok som grep mig, provocerade mig, fick mig att bli arg och fick mig att bli nyfiken. Den fick mig, en inbiten humanist, att känna att man nog trots allt lär sig intressanta och vettiga saker på Hanken.

När jag vandrade omkring i Akademiska bokhandeln för en tid sedan fastnade jag för boken Mitä jokaisen kotiäidin (ja muidenkin naisten) tulee tietää sijoittamisesta. Jag kände mig träffad, för en sådan bok har jag saknat. Hur tråkigt ekonomi än är så är det en relevant del i allas vårt liv och man gör klokt i att ha ens ett minimum av kunskap i ämnet.

Till en början var jag skeptisk till bokens titel och utformning. Det är bra att komplicerade saker förklaras på ett tydligt och lättförståeligt sätt, men varför utgår författarna från att just kvinnor är oinsatta och dumma? Vore det inte bättre att formulera boken som ”Placering för den oinvidge” i stället för ”Placering för kvinnan”? tänkte jag. Pärmens 50-tals hausfrau förstärkte stereotypin. Mitt intresse var dock väckt och efter att jag ögnat igenom innehållsförteckningen fick boken följa med mig till kassan.

Väl hemma började jag läsa och insåg att det var en mycket intressant och nyttig bok jag hittat. Att den riktar sig till kvinnor har inget att göra med att kvinnor skulle vara sämre eller mer i behov av lättfattlig information än män, utan det handlar om att i vårt samhälle gäller andra förutsättningar på arbetsmarknaden för kvinnor än för män. Klokt placerande kan höja kvinnans ekonomiska situation. Det är viktigt att veta vilka slag av ekonomiska trångmål kvinnor typiskt råkar ut för och hur man kan undvika att utsättas för dem. Det är kärnan i bokens första hälft.

Fullständig jämlikhet kan inte uppnås förrän män föder barn, har någon fiffikus sagt. Nu är det inte det det handlar om. Män och kvinnor är olika, vackert så, men problemet är att vår samhällsstruktur och våra könsbundna normer medför nackdelar för kvinnan. Boken redogör bl.a. för vilka ekonomiska följder det har för kvinnans ekonomi att föräldraledigheter oftast är uppdelade så att kvinnor är borta från arbetslivet ett eller flera år medan män kanske är hemma någon månad per barn. Förutom att arbetsgivare kan undvika att anställa kvinnor i fertil ålder så medför ett eller flera års gap i kvinnans karriär förlorade chanser till uppgradering till högre poster, arbetserfarenhet och skolning, vilket leder till att hennes lön inte växer i samma takt som sina manliga kollegors. Således är det viktigt att sträva till en mer jämlik fördelning av föräldraledigheten.

Ett annat intressant exempel behandlade familjetypen där ena föräldern, i detta fall mannen, är framgångsrik i en krävande karriär med resor och oregelbundna arbetstider. För att få vardagen med småbarn att gå ihop brukar den andra föräldern, i detta fall kvinnan, offra sina ambitioner på en egen karrär. Hon anpassar sig till situationen och söka sig till ett stabilt jobb med flexibla arbetstider, arbeten som ofta är kvinnodominerade och lågavlönade. Eller stannar hemma med barnen länge, då makens pengar räcker för hela familjen. Så länge allt fungerar som det ska är det kanske inget problem, men vad händer när paret i fråga skiljer sig? Mannen har sin karriär och sina pengar. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för barnen vid en eventuell skillsmässa, vilket säkert är helt kiva förutom att barn också är en ekonomisk belastning. Kvinnan har ingen eller bara lite egendom, utbildning och lön. Eftersom hon har offrat mycket av sin arbetsföra ålder på att sköta familjen har det inte heller samlats ihop någon häv pension för henne. Hon går en ekonomiskt sett dyster framtid till mötes.

Det betyder inte att kvinnor inte skall prioritera sina barn eller att karriär är viktigare än familj. Det är upp till var och en vad man vill fokusera på i sitt liv. Men vad boken framhåller som viktigt är att vad man än väljer ska man se till att trygga sin ekonomi på ett rättvist sätt även på lång sikt. Om familjekonstellationen består av att den ena parten håvar in mycket pengar medan den andra sköter hem och barn så finns det skäl för den förstnämnde att placera sina pengar även till den hemmavarandes trygghet.

Bokens andra hälft behandlar hur man bäst går till väga för att börja placera. Man får på ett lättfattligt sätt veta för- och nackdelar med aktier, fonder, obligationer och pensionssparande. Riskfaktorer och typiska misstag tas upp och kompletteras med goda råd. Läsaren får en inblick i vad man skall tänka på när man köper en bostad, vad man bör veta när man ärver skog och varför det är smart att ge sitt barn en aktieportfölj redan i blöjåldern. Boken avslutas med en ekonomislangordlista.

Boken ger inga färdiga svar, men den väcker många viktiga frågor. Om du vill något mer än att leva från hand till mun under ditt liv tycker jag att du ska läsa den här boken. Alla som har eller kanske någon gång i framtiden kommer att ha partner och barn har nytta av den, såväl kvinnor som män.

Den finns bl.a. här.

Börshajen

Jag är riktigt förtjust i Marimekkos små börssar, konstaterade jag en dag när jag hittade en liten ansamling i min garderob. Jag plockade fram resten också för en gruppbild. Dessa är inte ens alla som jag har eller har haft under mitt liv.

Jag äger ingen plånbok.

Sett i Studentbyn

Ett kreativare sätt att säga ingen reklam, tack.

Vuxenpoäng?

Jag köpte broccoli nyligen. Helt frivilligt och utan något speciellt recept i åtanke, helt enkelt bara för att det var på extrapris och för att det är hälsosam och vettig mat. Betyder det att jag är vuxen? funderade jag.

Nu när jag nyss kikade i kylskåpet insåg jag nyligen har börjar använda ett annat livsmedel som inte heller är det mest populära hos den yngre generationen. Surmjölk.

Surmjölk är gott och konsistensen är spännande. Det är som att dricka mjölk, men man kan inbilla sig att man blir mätt på ett enda glas då det är så trögflytande.

Glasmysteriet

En dag frågare min mormor om jag behöver några extra glas i mitt lilla hem. Hon hade en serie på sex stycken som enligt henne tillhört min mamma någon gång i tiden men som nu stod och samlade damm längst bak i ett skåp. Jag såg på glasen och visste genast att jag mer än gärna ville ha dem. Hon plockade fram dem och vi packade in dem så noggrant som bara gamla tanter kan.

När jag berättade om glasen åt mamma möttes jag av en tankspridd blick. Hon tog en titt och konstaterade att glasen är fina men att de nog aldrig tillhört henne.

Varifrån glasen kommer är således ett mysterium, men det dämpar inte min glädje över att nu vara deras ägare. Det är något mycket tilltalande med den rena formen. Jag har inte sett liknande glas tidigare, men formspråket och färgerna ropar Iittala.

Av allt att döma har jag bra näsa för design, för efter lite bläddrande i en bok för finsk glasdesign och några googlanden senare fann jag att glasen är från 1953 och formgivna av Kaj Franck. De är producerade i Nuutajärvi glasfabrik som senare blev en del av Iittalaimperiet. En nyhet för tiden var att de sex glasen alla var av olika färger. Det var roligt att veta, för nu vet jag att vad jag har är ett komplett set och inte något slumpmässigt hopplock. Roligt, men jag undrar vems glasen egentligen var?

Life on a leaf – att bo i ett konstverk

Ämnesföreningen Eikon och konstföreningen Konstikas ordnade en exkursion till Åbos utan tvekan mest speciella byggnad, konstnären Jan-Erik Anderssons bladhus i Hirvensalo. Bladhuset är, ja, vad är det egentligen? Ett levande konstverk, ett hus och ett hem, samtidigt som det är konstnärens doktorsavhandling. Säkert är att det är något nytt, konstigt, spännande och stimulerande, och att det gjorde ett stort intryck på mig.

Naturen är ständigt närvarande i huset, i form av rika ornament och i de återanvända material som huset till stor del är byggt av. Det fanns otroligt mycket intressant att se i det färgsprakande huset och varje detalj var noga genomtänkt.

Jag och säkert många andra hade kamera med oss, men ingen tog några foton med hänsyn till familjen som bor i huset. Jag vill ändå visa några bilder, dessa är från ts.fi.

Bladhuset utifrån

Vardagsrummet, med en rolig samling 50-talslampor.

Sovrummet, som är ett loft ovanför vardagsrummet. Man stiger över en bro för att komma till rummet.

Vy mot sovloftet i husets andra våning. Jag är riktigt förtjust i det droppformade fönstret. Ett likadant fanns i köket vid diskhon, placerat så att man medan man diskar kan titta ut på en mossig stenbumling.

Tredje våningens tankerum, format som en blåklocka.

Badrummet. Väggarnas mosaik är ett lekfullt samarbete inom familjen. Roliga detaljer är bl.a. flygplanet och roboten som skjuter med vattenpistol.

Vad bilderna inte lyckas förmedla är den stämning som huset som helhet ingav mig som besökare. De brokiga färgerna och de överväldiga ornamenten skulle kunna tänkas skapa ett kaos, men tvärtom kände jag att huset andades lugn och harmoni. Inne i huset tycktes tiden stå stilla på ett avslappnande sätt. Det var som om huset skulle tala till besökaren och säga att där man får vara som man är och att det finns plats för tankar, samvaro och förståelse.

Mer om bladhuset på projektets hemsida.

Den esteticerande estetikerns estetiska estetik?

Jag började fundera vad jag egentligen menar med min blogg. Bonniers svenska ordbok kom till min hjälp:

estetik vetenskapen om det sköna och om konsten (bl.a. om upplevelse och värdering av konst, om konstens och diktens funktion m.m.)
estetiker person som ägnar sig åt estetik || -n; pl. =
estetisera anlägga ensidigt estetiska synpunkter || -de
estetisk som rör konst o. skönhet: estetiskt omdöme, estetiskt tilltalande; behaglig, anslående || -t

Det låter ju inte så illa, även om det inte är helt heltäckande. Jag är speciellt förtjust i hur estetiken binder samman skönlitteratur och bildkonst.

Pappa betalar

När min pappa dog fanns det några sedlar i hans plånbok, vilka jag och min bror fick dela på. Jag satte pengarna i en låda och funderade vad jag skulle göra med dem. Att använda dem till vardagliga saker som mat eller kläder skulle kännas som slöseri då de har ett symboliskt värde. Jag kom fram till att jag vill köpa något vackert och hållbart som jag kan ha länge, något som jag kan använda och se på och samtidigt tänka på varifrån det kommer. Jag bestämde mig för dessa två saker:

Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.

Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.

Bland tomtar och troll

Det bor ett troll eller åtminstone en tomte i detta gamla askträd som står nära åstranden där Eriksgatan och Multavierugatan möts. Titta bara på fotavtrycken.


Allsköns oknytt kryper fram när vi inte ser.

Skönhet vs. hälsa

En kraftfull reklam som fick i alla fall mig att stanna upp och tänka till.

Att reklamen fungerar så bra som den gör visar på något obehagligt i våra samhälleliga värderingar. Utseendets förfall upplevs som en allvarligare riskfaktor än traditionella argument som hälsoproblem, beroende och sociala konflikter.

Konstruktiv eskapism

Finns det någon konkret nytta med bloggande eller är det bara verklighetsflykt och ett sätt att skjuta fram verkliga uppgifter och andra tråkigare plikter?

Både ja och nej, tycker jag. Visst kan bloggande vara att göra roliga saker för att undgå att ta sig an tråkigare saker men det finns också en konstruktiv dimension. Bloggande liksom allt annat skrivande upprätthåller och utvecklar förmågan att uttrycka sig i skrift. Jag tänker mig att en person med skrivvana mer sällan går i lås när hon ställs inför andra skrivuppgifter. Därför tänker jag optimistiskt att mitt avhandlings-, uppsats- och essäskrivande kommer att löpa smidigare när jag bloggar ibland.

Med tanke på min kandidatavhandling som väntar på sin tur i högen av uppgifter jag bör ta itu med innan jag kan njuta av sommaren på heltid vill jag visa upp en av Mirjos seriestrippar:


Jag tror att många känner igen sig. Det är så lätt att tänka jag gör det sen, när...

Lidl eller Klubi?

Denna reklamaffisch för ett musikevenemang fick jag syn på när jag vandrade längs Biskopsgatan. Sånt här gillar jag, reklam som syftar på något bekant men oväntat.