En dag frågare min mormor om jag behöver några extra glas i mitt lilla hem. Hon hade en serie på sex stycken som enligt henne tillhört min mamma någon gång i tiden men som nu stod och samlade damm längst bak i ett skåp. Jag såg på glasen och visste genast att jag mer än gärna ville ha dem. Hon plockade fram dem och vi packade in dem så noggrant som bara gamla tanter kan.
När jag berättade om glasen åt mamma möttes jag av en tankspridd blick. Hon tog en titt och konstaterade att glasen är fina men att de nog aldrig tillhört henne.
Varifrån glasen kommer är således ett mysterium, men det dämpar inte min glädje över att nu vara deras ägare. Det är något mycket tilltalande med den rena formen. Jag har inte sett liknande glas tidigare, men formspråket och färgerna ropar Iittala.
Av allt att döma har jag bra näsa för design, för efter lite bläddrande i en bok för finsk glasdesign och några googlanden senare fann jag att glasen är från 1953 och formgivna av Kaj Franck. De är producerade i Nuutajärvi glasfabrik som senare blev en del av Iittalaimperiet. En nyhet för tiden var att de sex glasen alla var av olika färger. Det var roligt att veta, för nu vet jag att vad jag har är ett komplett set och inte något slumpmässigt hopplock. Roligt, men jag undrar vems glasen egentligen var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar