I går natt låg jag vaken och läste en bok. En bok som grep mig, provocerade mig, fick mig att bli arg och fick mig att bli nyfiken. Den fick mig, en inbiten humanist, att känna att man nog trots allt lär sig intressanta och vettiga saker på Hanken.
När jag vandrade omkring i Akademiska bokhandeln för en tid sedan fastnade jag för boken
Mitä jokaisen kotiäidin (ja muidenkin naisten) tulee tietää sijoittamisesta. Jag kände mig träffad, för en sådan bok har jag saknat. Hur tråkigt ekonomi än är så är det en relevant del i allas vårt liv och man gör klokt i att ha ens ett minimum av kunskap i ämnet.
Till en början var jag skeptisk till bokens titel och utformning. Det är bra att komplicerade saker förklaras på ett tydligt och lättförståeligt sätt, men varför utgår författarna från att just kvinnor är oinsatta och dumma? Vore det inte bättre att formulera boken som ”Placering för den oinvidge” i stället för ”Placering för kvinnan”? tänkte jag. Pärmens 50-tals hausfrau förstärkte stereotypin. Mitt intresse var dock väckt och efter att jag ögnat igenom innehållsförteckningen fick boken följa med mig till kassan.
Väl hemma började jag läsa och insåg att det var en mycket intressant och nyttig bok jag hittat. Att den riktar sig till kvinnor har inget att göra med att kvinnor skulle vara sämre eller mer i behov av lättfattlig information än män, utan det handlar om att i vårt samhälle gäller andra förutsättningar på arbetsmarknaden för kvinnor än för män. Klokt placerande kan höja kvinnans ekonomiska situation. Det är viktigt att veta vilka slag av ekonomiska trångmål kvinnor typiskt råkar ut för och hur man kan undvika att utsättas för dem. Det är kärnan i bokens första hälft.
Fullständig jämlikhet kan inte uppnås förrän män föder barn, har någon fiffikus sagt. Nu är det inte det det handlar om. Män och kvinnor är olika, vackert så, men problemet är att vår samhällsstruktur och våra könsbundna normer medför nackdelar för kvinnan. Boken redogör bl.a. för vilka ekonomiska följder det har för kvinnans ekonomi att föräldraledigheter oftast är uppdelade så att kvinnor är borta från arbetslivet ett eller flera år medan män kanske är hemma någon månad per barn. Förutom att arbetsgivare kan undvika att anställa kvinnor i fertil ålder så medför ett eller flera års gap i kvinnans karriär förlorade chanser till uppgradering till högre poster, arbetserfarenhet och skolning, vilket leder till att hennes lön inte växer i samma takt som sina manliga kollegors. Således är det viktigt att sträva till en mer jämlik fördelning av föräldraledigheten.
Ett annat intressant exempel behandlade familjetypen där ena föräldern, i detta fall mannen, är framgångsrik i en krävande karriär med resor och oregelbundna arbetstider. För att få vardagen med småbarn att gå ihop brukar den andra föräldern, i detta fall kvinnan, offra sina ambitioner på en egen karrär. Hon anpassar sig till situationen och söka sig till ett stabilt jobb med flexibla arbetstider, arbeten som ofta är kvinnodominerade och lågavlönade. Eller stannar hemma med barnen länge, då makens pengar räcker för hela familjen. Så länge allt fungerar som det ska är det kanske inget problem, men vad händer när paret i fråga skiljer sig? Mannen har sin karriär och sina pengar. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för barnen vid en eventuell skillsmässa, vilket säkert är helt kiva förutom att barn också är en ekonomisk belastning. Kvinnan har ingen eller bara lite egendom, utbildning och lön. Eftersom hon har offrat mycket av sin arbetsföra ålder på att sköta familjen har det inte heller samlats ihop någon häv pension för henne. Hon går en ekonomiskt sett dyster framtid till mötes.
Det betyder inte att kvinnor inte skall prioritera sina barn eller att karriär är viktigare än familj. Det är upp till var och en vad man vill fokusera på i sitt liv. Men vad boken framhåller som viktigt är att vad man än väljer ska man se till att trygga sin ekonomi på ett rättvist sätt även på lång sikt. Om familjekonstellationen består av att den ena parten håvar in mycket pengar medan den andra sköter hem och barn så finns det skäl för den förstnämnde att placera sina pengar även till den hemmavarandes trygghet.
Bokens andra hälft behandlar hur man bäst går till väga för att börja placera. Man får på ett lättfattligt sätt veta för- och nackdelar med aktier, fonder, obligationer och pensionssparande. Riskfaktorer och typiska misstag tas upp och kompletteras med goda råd. Läsaren får en inblick i vad man skall tänka på när man köper en bostad, vad man bör veta när man ärver skog och varför det är smart att ge sitt barn en aktieportfölj redan i blöjåldern. Boken avslutas med en ekonomislangordlista.
Boken ger inga färdiga svar, men den väcker många viktiga frågor. Om du vill något mer än att leva från hand till mun under ditt liv tycker jag att du ska läsa den här boken. Alla som har eller kanske någon gång i framtiden kommer att ha partner och barn har nytta av den, såväl kvinnor som män.
Den finns bl.a.
här.
Jag köpte broccoli nyligen. Helt frivilligt och utan något speciellt recept i åtanke, helt enkelt bara för att det var på extrapris och för att det är hälsosam och vettig mat. Betyder det att jag är vuxen? funderade jag.
Bladhuset utifrån
Vardagsrummet, med en rolig samling 50-talslampor.
Vy mot sovloftet i husets andra våning. Jag är riktigt förtjust i det droppformade fönstret. Ett likadant fanns i köket vid diskhon, placerat så att man medan man diskar kan titta ut på en mossig stenbumling.
Tredje våningens tankerum, format som en blåklocka.
Badrummet. Väggarnas mosaik är ett lekfullt samarbete inom familjen. Roliga detaljer är bl.a. flygplanet och roboten som skjuter med vattenpistol.
Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.
Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.
Allsköns oknytt kryper fram när vi inte ser.
En kraftfull reklam som fick i alla fall mig att stanna upp och tänka till.
Hemmagjord sushi med kallrökt lax, purjomajonäsörtröra, paprika och gurka i olika varianter och kombinationer.
Brunch bestående av våfflor med vispgrädde och hallonsylt, karelska piroger med äggsmör, hälsosmoothie med jordgubbar, banan och bran flakes samt två olika sorters bulla. Därtill kaffe, te, bär och frukter.
Krämig räksoppa enligt farmors recept fritt efter Peter Harryson, med räkor, riven morot, laxfärskost och crème fraîche toppat med dill och gräslök. Mascarpone- och pestobatong.
