En färgklick

I dag slog jag till och köpte den hallonröda sax jag haft i tankarna sedan september. Den är söt som godis.

Utforska, upptäck och lek mer.

Jag känner mig träffad av den här Kalle & Hobbe-serien. Jag har sparat den som en påminnelse om livets förgänglighet.

Kalle: Här står jag och väntar på bussen! Elva år till att gå i skolan! Sen kanske universitet. Och sen ska jag jobba tills jag dör!

Kalle: Vad är det för värld? Man får vara bara vara barn i fem år?!

Kalle: När ska man utforska, upptäcka och leka? Såna saker är också viktiga!

Hobbe: Tja, du har ju eftermiddagarna och helgerna!

Kalle: Då tittar jag ju på tv!

Bland nosar, svansar och tassar

Jag fascineras av hur kollektiva uppfattningar varierar över tid. Min farmors minkhalsduk var säkerligen mycker chic för några decennier sedan. På 2000-talet tror jag inte någon, vare sig pro eller anti päls, kan låta bli att tycka att de dinglande små tassarna är smått makabra.

Hyvin pyyhkii!

Diskning och städning är roligare med finurliga disktrasor.

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 1

Inte ens den mest ambitiösa literaturvetaren kan läsa mer än en bråkdel av all relevant skönlitteratur som finns, så det är fint att man kan fuska lite för att få en överblick. I min bokhylla finns följande två verk som är utmärkta för ändamålet:

1001 Books you must read before you die, red. Peter Boxall.

På i snitt en halv sida text per verk och med många intressanta färgbilder presenteras litteraturhistoriens kanon från antiken till 2000-talet. Tyngdpunkten är på 1900-talet med 884 verk, där nobel- och pulitzerpristagare presenteras sida vid sida med internationella bestsellers och titlar som är bättre kända som filmatiseringar. Dessa 1001 är kanske inte världens bästa eller mest relevanta böcker, men är ett omfattande svep över det litterära fältet. En finländsk författare finns med, aningen överaskande Tove Jansson med Sommarboken. Listan på de 1001 kan för övrigt hittas här. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag läst 5,4 % av de listade böckerna.

80 romaner för dig som har bråttom, av Henrik Lange.

80 kända böcker komprimerade till fyrarutors seriestrippar, allt från Odysséen och Brott och straff till Sagan om Ringen och Gonatt, Alfons Åberg. Vissa är riktigt lyckade.



Den här har jag fingrat på i Akademiska bokhandeln:

Twitterature. The World’s Greatest Books Retold Through Twitter, av Alexander Aciman.

Lyckat och fyndigt, men i många fall ska man helst ha läst verket i fråga för att förstå det roliga.

(Bilderna lånade från AdLibris.fi och Amazon.com)

Tandtrollen är i extas

Ett bakverk kan inte bli mycket mustigare än så här: Kladdkaka med ett tjockt lager chokladmockaglasyr. Denna minikaka som mätte ca 14*11*2 cm räckte till fyra fullt tillfredsställande portioner.

Om diskandets filosofiska natur

Litteraturvetenskapen delar kök med filosofin, och dessa charmiga funderare har satt sin prägel på utrymmet. Ett exempel är detta uttalande, uppsatt vid diskhon:

"Inför kaffekalaset vill jag bjuda er på en betraktelse kring diskandets filosofiska natur.

Genom att använda en kopp gör man den till ’sin’. Den förblir på ens ansvar tills man har återbördat den till originalläget dvs. diskat. Om man överlåter koppen att diskas av andra kan man antingen göra det medvetet eller omedvetet dvs. slentrianmässigt. Det första fallet är en PRESENT, man ger bort en del av ’sig själv’ och kan då räkna med en motprestation i gengäld, dvs. att man kanske vid ett senare tillfälle får diska den andras kopp. Det senare fallet (slentrian) kan visas vara felaktigt såväl ut utilitaristisk, dygdetisk, kantiansk, Rawlsiansk, Hobbesiansk, marxistisk-leninistisk och Wittgenstein-kommunitaristisk-livsformistisk ståndpunkt.

mvh Olli"


Jag tilltalas också av detta uttryckssätt: