Hyvin pyyhkii!

Diskning och städning är roligare med finurliga disktrasor.

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 1

Inte ens den mest ambitiösa literaturvetaren kan läsa mer än en bråkdel av all relevant skönlitteratur som finns, så det är fint att man kan fuska lite för att få en överblick. I min bokhylla finns följande två verk som är utmärkta för ändamålet:

1001 Books you must read before you die, red. Peter Boxall.

På i snitt en halv sida text per verk och med många intressanta färgbilder presenteras litteraturhistoriens kanon från antiken till 2000-talet. Tyngdpunkten är på 1900-talet med 884 verk, där nobel- och pulitzerpristagare presenteras sida vid sida med internationella bestsellers och titlar som är bättre kända som filmatiseringar. Dessa 1001 är kanske inte världens bästa eller mest relevanta böcker, men är ett omfattande svep över det litterära fältet. En finländsk författare finns med, aningen överaskande Tove Jansson med Sommarboken. Listan på de 1001 kan för övrigt hittas här. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag läst 5,4 % av de listade böckerna.

80 romaner för dig som har bråttom, av Henrik Lange.

80 kända böcker komprimerade till fyrarutors seriestrippar, allt från Odysséen och Brott och straff till Sagan om Ringen och Gonatt, Alfons Åberg. Vissa är riktigt lyckade.



Den här har jag fingrat på i Akademiska bokhandeln:

Twitterature. The World’s Greatest Books Retold Through Twitter, av Alexander Aciman.

Lyckat och fyndigt, men i många fall ska man helst ha läst verket i fråga för att förstå det roliga.

(Bilderna lånade från AdLibris.fi och Amazon.com)

Tandtrollen är i extas

Ett bakverk kan inte bli mycket mustigare än så här: Kladdkaka med ett tjockt lager chokladmockaglasyr. Denna minikaka som mätte ca 14*11*2 cm räckte till fyra fullt tillfredsställande portioner.

Om diskandets filosofiska natur

Litteraturvetenskapen delar kök med filosofin, och dessa charmiga funderare har satt sin prägel på utrymmet. Ett exempel är detta uttalande, uppsatt vid diskhon:

"Inför kaffekalaset vill jag bjuda er på en betraktelse kring diskandets filosofiska natur.

Genom att använda en kopp gör man den till ’sin’. Den förblir på ens ansvar tills man har återbördat den till originalläget dvs. diskat. Om man överlåter koppen att diskas av andra kan man antingen göra det medvetet eller omedvetet dvs. slentrianmässigt. Det första fallet är en PRESENT, man ger bort en del av ’sig själv’ och kan då räkna med en motprestation i gengäld, dvs. att man kanske vid ett senare tillfälle får diska den andras kopp. Det senare fallet (slentrian) kan visas vara felaktigt såväl ut utilitaristisk, dygdetisk, kantiansk, Rawlsiansk, Hobbesiansk, marxistisk-leninistisk och Wittgenstein-kommunitaristisk-livsformistisk ståndpunkt.

mvh Olli"


Jag tilltalas också av detta uttryckssätt:

Jag, en recensent

(bild från www.horisont.fi)

Jag måste bara passa på att berätta att i senaste utkomna numret av tidskriften Horisont (1/2010) finns två bilderboksrecensioner skrivna av undertecknad.

Tänk hur fint det känns när ett klonk från postluckan inte innebär Lidl-reklam utan en hemskickad trycksak med mina alster i.

Den nyfikne kan hitta tidskriften t.ex. i Humanistiska bibliotekets tidskriftshylla.

Påskgräs är underskattat

Jag har i år, för första gången sen min dagistid, sått påskgräs. Nu står gräset grönt vid mitt köksfönster och jag blir smått glad i själen varje gång mina ögon faller på arrangemanget.

Som den urbana unga människa jag är hade jag naturligtvis inte någon mull hemma, ett problem som löstes i bästa niksipirkka-anda genom att använda den lilla mängd jord som finns i krukan på köpis-sallad och -timjan.

Nu är det bara att vänta på påskharen. Påskgodis är mysigt och vackert, men bara om man får det i present.

Julrosor

Julen må redan vara utstädad och Domkyrkans gran sågad i småbitar, men jag vill ändå visa något speciellt som jag brukar göra med anknytning till högtiden. Jag bakar julrosor!

Julstjärnor är so last season. Julrosor är vackrare och även godare då man kan lassa på extra mycket plommonmarmelad utan någon nämnvärd risk för att det väller ut över kanterna. För en mildare och hemtrevligare smak blandar jag ut den färdiga plommonmarmeladen med farmors hemkokta äppelmos.

Av en smördegsplatta bakar jag ut jag inte två utan tre jultårtor. Tjock torr deg gör ingen glad. Jag äter hellre bakverk i storleksklass mindre.