torsdag 1 april 2010

Om diskandets filosofiska natur

Litteraturvetenskapen delar kök med filosofin, och dessa charmiga funderare har satt sin prägel på utrymmet. Ett exempel är detta uttalande, uppsatt vid diskhon:

"Inför kaffekalaset vill jag bjuda er på en betraktelse kring diskandets filosofiska natur.

Genom att använda en kopp gör man den till ’sin’. Den förblir på ens ansvar tills man har återbördat den till originalläget dvs. diskat. Om man överlåter koppen att diskas av andra kan man antingen göra det medvetet eller omedvetet dvs. slentrianmässigt. Det första fallet är en PRESENT, man ger bort en del av ’sig själv’ och kan då räkna med en motprestation i gengäld, dvs. att man kanske vid ett senare tillfälle får diska den andras kopp. Det senare fallet (slentrian) kan visas vara felaktigt såväl ut utilitaristisk, dygdetisk, kantiansk, Rawlsiansk, Hobbesiansk, marxistisk-leninistisk och Wittgenstein-kommunitaristisk-livsformistisk ståndpunkt
.

mvh Olli
"


Jag tilltalas också av detta uttryckssätt:

2 kommentarer:

anonymis sa...

haha, härligt!

Eva sa...

Visst är det? Jag blir helt inspirerad. Man kan uttrycka sig så lustigt med filosofiska termer. Det närmsta jag kommit är detta FB-statusuppdaterande som jag gjorde i samband med tentläsningen till den obligatoriska vetenskapsfilosofin:

"Eva funderar. Enligt positivismen (den logiska empirismen) är kursen Vetenskapsfilosofi för HF tråkig och onödig, eftersom det stämmer överens med den intersubjektiva erfarenheten."