Jag har i år, för första gången sen min dagistid, sått påskgräs. Nu står gräset grönt vid mitt köksfönster och jag blir smått glad i själen varje gång mina ögon faller på arrangemanget.
Som den urbana unga människa jag är hade jag naturligtvis inte någon mull hemma, ett problem som löstes i bästa niksipirkka-anda genom att använda den lilla mängd jord som finns i krukan på köpis-sallad och -timjan.
Nu är det bara att vänta på påskharen. Påskgodis är mysigt och vackert, men bara om man får det i present.
2 kommentarer:
åh, ett inlägg! jag har också sått påskgräs, för första gången på egen hand. gjorde det alltid med mamma då jag var liten :) och gräset lär gro också i hushållspapper. kan ännu inte bekräfta att det stämmer, men kanske snart!
Åh, en läsare! Jag trodde redan att alla eventuella följare försvunnit för vinden under den långa bloggtorkan. Fint att du är kvar, vem du nu är. Jag har också hört talas om att man kan odla påskgräs i hushållspapper, men är lite skeptisk. Främst för att jag har svårt att föreställa mig hur den genuina vårstämningen kan komma från en vit pappershög. Rapportera gärna hur det blev och skingra mina fördomar!
Skicka en kommentar