Nyligen läste jag Tikkanens Brändövägen 8. Jag fick boken för ett år sedan när farmor rensade ur sin bokhylla. Sen dess har den stått orörd hos mig, ända tills för en tid sedan när jag började känna att tiden var mogen. Uppenbarligen var det något i luften, för lite senare fick jag höra att i höstens modersmålsprov i studentskrivningarna fanns en essäuppgift om boken i fråga. Säger det något om min smak vad gäller urval av böcker? Tantvarning, kanske. Men är man litteraturvetare så är man.
Brändövägen är en fascinerande bok. Jag är inte om jag tycker om den eller inte, men den är provocerande och irriterande. Den handlar om livet som överklassbarn i de förnämaste finlandssvenska kretsarna i 40-talets Helsingfors och allt elände som det innebär. Boken känns starkt självbiografisk, även om jag inte har någon aning om om den verkligen är det. Jag tänker spontant: Hur täcks han skriva sånt här om sin familj?
Det är inte politiskt korrekt att skriva om att en del människor är finare än andra. Det är inte heller accepterat att på fisförnämt finlandssvenskt håll öppet berätta om familjevåld och alkoholism. Tikkanen rör i flera tabuer, men den jag reagerar starkast på är klassfrågan.
Jag har under sommaren intresserat mig allt mer för klassbegreppet och läst en del främst rikssvenska verk om ämnet. Vad jag ser som problematikens kärna är att vi här i Norden blir invaggade i en tro att vårt samhälle är rättvist och att alla har samma förutsättningar, när det själva verket inte alls är så. Livet är bra mycket lättare för den som har pengar, fin familjebakgrund, socialt kapital och ett stort kontaktnät.
En ny bok som varit mycket på tapeten är den finlandssvenska klassantologin Obs! Klass. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Brändövägen, för när jag läste Obs! Klass blev de svensktalande helsingforsiska makt- och kultursläkterna verklighet för mig. De finns tydligen påriktigt, så Tikkanens skildring är trots allt inte så överdriven som jag först tyckte.
De flesta andra klassantologier jag läst har fått mig att reflektera över samhällets mångfald och fundera över min plats i klassammanhanget. Läsningen har fått mig att inse att jag har det bättre än många andra och att uppskatta lite mer det jag fått i livet. Obs! Klass fick mig däremot främst att bittert tänka att jag vill gifta in mig i en finlandsvensk kultursläkt och bo i en jugendvåning i Kronohagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar