Jag reflekterade stillsamt över detta och insåg att så är vi människor också. Vi har olika utgångspunkter. En del av oss behöver lite extra tålamod från vår omgivning för att vi ska kunna visa våra bästa sidor, medan andra är lättare att ha att göra med. Men, uppmuntrande nog, är det inte nödvändigtvis den mest lättskötta som vinner i längden. Om plantan med extra mull behandlas med tålamod så har den potential att växa större och vackrare än sin jordfattigare granne eftersom den har mer näring att tillgå.
Jag myste och tänkte på min krukväxtmetafor. Sagan fick dock ett tragiskt slut. En helg drog jag iväg till de pampesiska slätterna och lämnade mina blommande vänner vind för våg. När jag återvände var de bägge helt uttorkade och bortom alla återupplivningsförsök. Kräsna var de, precis som människor också. En helg ska jag väl få vara borta? Min nästa uppsättning krukväxter skall vara av en hållbarare sort.
Den besvärliga lavendelbusken när den ännu var vid liv.