Evas estetik

Tack, det räcker nu. En reaktion på Sås-djuret

2011-04-07T22:26:00.005+03:00

Den nyaste muminmuggen, Sås-djuret, förbryllar. Muggen i sig är söt, men hur relevant är egentligen Sås-djuret som karaktär? Den som på rak arm visste vem Sås-djuret är, upp med handen. För den som inte läst Muminpappans memoarer på sistone kan jag upplysa att Sås-djuret är Rådd-djurets brud, alltså Sniffs mamma. En liten och ganska betydelselös bifigur utan något större djup. Det hela har en otrevlig bismak av pengar. Muminmuggar är underbara men att det kommer ut nya omotiverade motiv på löpande band känns som utnyttjande av såväl muminfigurerna som muggsamlarna.

Klicka här för en översikt av de flesta utkomna muminmuggar.

Vilka muminfigurer fattas ännu? Vad kommer månne näst? Jag gissar på Ninni, det osynliga barnet. En annan som konstigt nog fattas är snorken. Om Arabia prompt vill fortsätta så är andra tänkbara kandidater teaterråttan Emma, förfadern, Gafsan och Bisamråttan. Sen får det faktiskt vara nog.

Jag är kluven till tanken på en knyttet-mugg. Janssons bilderböcker har än så länge inte exploaterats av Arabia. Vackert så, för det skulle knappast göra böckerna rättvisa. Å andra sidan tror jag att jag skulle vara först i kön för att köpa produkter med knyttet och skruttet, om sådana skulle existera. Vilket i sig är ett tecken på att den dagen kanske ännu kommer.

Bildkälla.

Den bittra sanningen

2011-02-25T15:14:00.001+02:00

I morse kastade jag ett sömndrucket öga ut genom den lilla strimman mellan fönsterbrädet och rullgardinens kant och förundrades och roades av att det såg ut som snö på trädgrenarna.

Sen kom jag ihåg att det är vinter.

Världen genom ett Simple English-filter

2011-01-27T10:11:00.002+02:00

När tillvaron känns svårförståelig och påfrestande är det underbart att få saker och ting förklarade klart och tydligt. Därför upplever jag språkalternativet Simple English i Wikipedia som charmigt. Jag menar, jämför: Hamlet på vanlig engelska och på Simple English.

Synd bara att det inte finns ett Simple English-filter att tillämpa på riktiga livet.

Klackarna i taket, eller någon annanstans

2011-01-22T15:56:00.007+02:00

Jag är inte ens säker på om de är snygga eller inte, men jag visste genast att dessa bedårande saker måste få följa mig hem från La Storia. Att de dessutom kostade bara en tredjedel av sitt ursprungliga pris var inte precis någon nackdel heller. Salvador Dalí möter Pantertanten möter Alice i Underlandet är mina närmaste associationer.

Hattifnatt under transformation

2011-01-18T11:59:00.002+02:00

Freud såg fallosar överallt, jag ser muminfigurer.

Landet lagom

2011-01-15T17:56:00.001+02:00

Jag har köpt mitt livs första Ikea-möbel, en Billy-hylla. Svenssonliv, here I come.

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 2

2011-01-14T23:55:00.005+02:00

Del 1.

Det finns epos som är relevanta att känna till men besvärliga att läsa i sin helhet på grund av metrik, upprepningar och allehanda omskrivningar. Som tur behöver man inte vara så vuxen hela tiden:

Mauri Kunnas: Seitsemän koiraveljestä

Arto Kivimäki: Odysseia lapsille

Anne de Vries: Barnens Bibel

Kirsti Mäkinen: Suomen lasten Kalevala

Jag rekommenderar varmt för den som vill njuta av handlingen och förstå sammanhangen istället för att slita sig i håret.

Bilder från Adlibris.

Ingen reklam eller välkommen, välj själv

2011-01-13T20:54:00.003+02:00

Att lägga upp anslag på endast minoritetsspråket medför att man inte alltid blir förstådd. Därmed brukar jag få reklam genom mitt postinkast i snitt en gång per tre veckor. Tillräckligt sällan och tillräckligt oregelbundet för att det ska vara uppfriskande och kul.

Men allvarligt – även om man inte kan svenska så torde man väl kunna gissa sig till vad textens betydelse är? Eller kan ingen reklam, tack misstolkas som välkommen?

Om min österbottniska identitets varande och icke-varande

2011-01-12T14:46:00.003+02:00

Linn och Peppe diskuterar skillnaderna mellan nylänningar och österbottningar. Det är ett ämne som intresserar mig och som jag försökt få rätsida på redan under en lång tid, utan att riktigt komma till någon definitiv slutsats.

Jag bodde i Vasa centrum de första 19 åren av mitt liv, varefter jag flyttade till Åbo där jag nu bott i 3,5 år. Jag är alltså en österbottning, per definitionen att en österbottning är en person som är född och uppvuxen inom landskapets gränser.

Jag är österbottning, men ändå inte. I Åbo har jag ibland deltagit i Österbottniska Nationens fester och evenemang men aldrig känt mig riktigt hemma där. De glorifierar ett Österbotten som inte är mitt och talar dialekter som jag inte delar. Jag berörs inte av Kåtongfields, och inte ens efter mångårigt festande har jag lärt mig att sjunga den.

I höstas utkom en antologi om Österbotten. Jag såg framemot att läsa verket och tänkte att det kanske får mig att greppa min vacklande österbottniska identitet. Jag blev besviken, för även här beskrevs till stor del ett Österbotten som som inte är mitt, som jag känner igen främst från kompisars berättelser. Gaturally, kristna sekter och killar i lippisar som mekar med sina traktorer har aldrig varit en levande del av min närmiljö. Om detta är Österbotten, är jag inte en österbottning. Eftersom jag bevisligen är österbottning är kanske kontentan att spektrumet för vad en österbottning är bör utvidgas. Ett sådant behov ser jag också i ett par av antologins texter, och i att många av mina österbottniska kompisar är påfallande oösterbottniska, vad det nu sen är för något.

Problemet kommer kanske ifrån att inom Österbotten finns en stor mångfald. Geografiskt kan det handla om 250 kilometer och då finns uppenbara skillnader mellan Lappfjärd och Kokkola. Den för mig mest relevanta skillnaden är dock mellan vasabon och österbottningen från landsbygden.

En avgörande skillnad dessa två grupper emellan är språket. Många österbottningar växlar mellan sin egen byaspecifika dialekt och standardsvenskan beroende på situation och sällskap. Jag, liksom de flesta andra infödda vasabor, gör inte det. Det finns inget att växla emellan eftersom det språk jag talar med mina svenskspråkiga medmänniskor alltid är så kallad standardsvenska.

Vasabon är inte den lättaste finlandssvensken att placera på kartan utgående från sitt tungomål. Österbottningar vet inte själv heller alltid om sin mångfald. I Vasa pratade jag en gång med en person som nyligen flyttat till Vasa från det mer rurala Österbotten och som inte trodde inte sina öron när jag sa att jag är vasabo. Jag fick kommentaren ”men du låter ju som Bettina S!” En annan gång, i Åbo, fick jag av en infödd åbobo frågan ”har du gått katedralskolan?”

Kulturellt och socialt sett har kanske vasabon mer gemensamt med åbobon än med närpesen eller molpebon. Samtidigt finns det skillnader mellan vasabor och stadsbor från södra Finland. För dem verkar yta och statussymboler vara viktigare än för vasabon som har det mer avslappnade österbottniska sättet att vara inför sina medmänniskor. Eller är det bara en fördom?

Språkligt sätt får jag nippror av den släpiga helsingforssvenskan, men nylänningar över lag gillar jag. Det har visar sig att jag har rätt långt samma referensramar som sydfinländare från mindre orter som Ekenäs, Kyrkslätt eller Sibbo.

Kanske skillnaderna oss finlandssvenskar emellan inte handlar så mycket om Nyland versus Österbotten, utan kan ses på skalan glesbygd – liten stad – större stad.

Vad tycker du? Ni som känner mig utanför bloggen, var placerar ni mig på kartan vad gäller dialekt och habitus? Var placerar du in dig själv, passar du in i din orts stereotypi?

En vitfluffig godisdröm i flytande form

2011-01-12T11:41:00.001+02:00

Den känns mjuk och fluffig som ett kramdjur. Dess renvita päls inbjuder till beröring. Den utstrålar skidbackar, glädje, snöbollskrig och skratt. Den talar om världens bästa after ski. Vetskapen om att den smakar minttukakao.

Vad kan man annat än plocka ner den från hyllan och som i trans gå till kassan.

Det är etiskt tvivelaktigt att sälja såna här produkter.

Sprätt på julklappspengarna

2011-01-10T00:02:00.005+02:00

Idag har jag köpt 5,4 meter tyg. Mitt hem kommer att se ut som en marimekkokatalog när jag är färdig.

Melooni, Maija Isola 1963.

Räsymatto, Maija Louekari 2009.

Sagan om kappvändaren, eller hur vargavintern övervann mig

2011-01-08T22:41:00.000+02:00

Det var en gång en liten flicka som pekade och hånskrattade i sitt stilla sinne varje gång hon såg ett par uggs på någon medmänniskas fötter. Uggs var det fulaste som fanns i skoväg, överträffat bara av crocs.

Ett försenat tåg och en halvtimme på perrongen i Seinäjoki under arktiska omständigheter fick flickan på andra tankar. Hon huttrade i sina sirliga skor av konstläder och iaktog en annan flicka i högskaftade svarta uggs. Den andra flickan såg ut att ha de riktigt behagligt, och framför allt bar hon upp sina uggs på ett bisarrt snyggt sätt.

Några dagar senare begav den lilla flickan sig ut i mellandagsreorna varifrån hon återvände förnöjt med ett par högskaftade svarta uggs i mocka och fårpäls.

Sen den dagen behövde den lilla flickans fötter aldrig mer frysa och hon levde lycklig och torrskodd i alla sina dagar.

På återseende i april

2011-01-07T11:16:00.001+02:00

Ibland är det skönt att inte vara bilägare.

Den antiheteronormativa muminmamman

2011-01-06T14:49:00.005+02:00

ur Låtsaslek i Tove Janssons samlade serier del 2. Klicka för att se serierna större.

Katter eller hundar, det enda viktiga är ju att man överhuvudtaget tycker om nånting.

- Muminmamman

Eva möblerar om

2011-01-05T16:28:00.003+02:00

Jag leker med tanken att låta skrivbordet och bokhyllan flytta till köket som en studiehörna. Köksbordet flyttar istället till sällskapsrummet som blir just det och inte ett allrum. Eftersom jag bor i en etta är sällskapsrummet också mitt sovrum, men det är i enhetlighet med rummets tema då jag ju sover i sällskap, om inte annat så i mitt eget. Studierelaterad litteratur och mindre inspirerande papperssamlingar kan gömmas undan i köksbokhyllans nedre del, medan roliga böcker, finskor, bredspel och annat trevligt kan få vara en levande del av sällskapsrummets inredning.

Knyttknapp

2010-12-18T12:30:00.004+02:00

Det är inte alla som gör vetenskap av något som är så kul att det t.o.m. finns pinsar om det. Knyttet har sin självskrivna plats i min outfit när kandidatavhandling och proseminarieuppsats opponeras.

Angående månsken

2010-12-16T18:50:00.005+02:00

Han såg inom sig månen blodröd träda upp över skogen; han såg månen flyta som en silverbåt i det svala blå; han såg månen skåda in genom sovrummets fönster; han såg honom fälla en glimmande silverskära genom luftdjupet till den hedniske stamfadern; han såg flickan Bil och gossen Hjuke bortförda i månbåten och lyckliga i den; han såg månstrålar skimra i fru Elfridas klänningsveck.

ur Singoalla av Viktor Rydberg, 1865.

En av Carl Larssons illustrationer till romanen.

Den tvivlande pilleristen

2010-12-09T16:54:00.004+02:00

Ännu för några veckor sedan kunde jag sjunga omegatreornas, multivitamintabletternas och järntillskottens lov då jag under ett helt år inte haft en enda sjukfrånvaro. Nu har luftslottet raserats av två förkylningar inom en månad.

Upptakten till ett morgonmål i Evebo.

Tiddelipom och det fina med omotiverade litterära anspelningar

2010-12-07T18:21:00.002+02:00

Hufvudstadsbladet 7.12.2010.

ur Nalle Puhs hörna (1933) av A.A. Milne:

Snön vräker
ner - tiddelipom
alltmer ju
mer - tiddelipom
alltmer ju
mer - tiddelipom
det snöar.

Och nästa
vår - tiddelipom
om bra det
går - tiddelipom
i mina
tår - tiddelipom
det töar.

Stjärnglimmer i novemberrusket

2010-11-23T15:46:00.004+02:00

Jag ogillar skarpt mörker och kyla. Vad är inte då bättre än ett illgrönt enhörningshalsband?

Från underbara titiMadam.

I dimman döljer sig det onämnbara

2010-11-02T22:35:00.001+02:00

Vissa dagar är Aura å kusligare än andra.

Angående Åbo, kulturhuvudstad 2011.

2010-11-01T23:11:00.007+02:00

Åsikterna går isär.

Älä heitä pois hyvää kulttuuria.
KULTTUURI EI KIINNOSTA

Hei, kulttuuria! Siistiä.
VITUN PÄLLI PÖMPELI

Tre till priset av två

2010-10-27T22:15:00.001+03:00

S-Market sålde tvåstjälkiga phalaenopsisar för det rimliga priset 13,90 euro. Jag köpte den här.

Vampyrfebern har nått ÅA

2010-10-25T20:36:00.007+03:00

Imorgon inleds vad jag tror kommer att bli årets roligaste kurs i litteraturvetenskap, nämligen Vampyrer i litteratur och film, 5 sp.

I inspirationsruset fick jag ögonen på den här i Gina Tricot så den fick följa mig hem.

Barbieversion

2010-10-23T16:28:00.003+03:00

Min humanistuniform är komplett med tillhörande Fjällräven kånken. Mindre stereotyp är den babyrosa färgen som är ton i ton med mitt rosa bandet-reflex.

Om handledare som delar ut smilisar

2010-10-22T12:55:00.003+03:00

Tänk så glad man kan bli när man får tillbaka sin nästan-färdiga kandidatavhandling med såna här kommentarer.

"Jag läser bara tegelstensromaner."

2010-10-21T13:50:00.003+03:00

Hur man får tyst på en telefonförsäljare:

Försäljaren: Hej bla bla är du intresserad av Cosmopolitan bla bla specialerbjudande bla bla...

Jag: Nja, egentligen är jag inte så hemskt intresserad av Cosmopolitan.

Försäljaren: Jaså? Vi har specialerbjudande också på MeNaiset, bla bla. Vilka tidningar brukar du läsa? Bla bla?

Jag, med överlägsen röst: Jag läser bara tegelstensromaner.

Försäljaren: Jaha okej. Hejdå.

Som man säger på internet: Win!

Första gången jag impulsköpte havreflingor

2010-10-20T11:29:00.005+03:00

Delikatess Elovena.
Extra prima ångpreparerade havreflingor.

Elovena delikatess havreflingor äro på det mest hygieniska sätt tillverkade av bästa tillgängliga havre, ångpreparerade och manglade, varigenom de icke allenast äro hållbara utan även lättsmälta och lättkokta. De innehålla den bästa näring för människan och befodra hälsa och livskraft för såväl unga som gamla.

Plåtburk med Elovena-faksimil från 1950-talet. Finns i en Valintatalo nära dig.

Färgfrossa i sänghalmen

2010-10-04T20:39:00.004+03:00

Jag konfronterades med min förkärlek för färger när jag öppnade lakanskåpet.

En spontan hälsning

2010-10-03T22:18:00.003+03:00

Busschaufförer har ett helt eget forum för sina uttryck. Lite som ett exklusivt Facebook-statusfält.

En anti-urindrivande lapp

2010-09-28T22:21:00.005+03:00

Det mesta av sommaren tillbringade jag som museivärd vid Ålands museum & Ålands konstmuseum.

Den årligen återkommande RockOff-festivalen påverkade även mitt jobb en aning. Under festivalveckan drog många förbi museet nattetid i olika stadier av vätskeintag och -utdrivning, vilket vi märkte i form av tomburkar respektive blöta fläckar med pikant arom. Ett speciellt utsatt ställe var den skyddade hörnan till höger om ingången, där flaggstången med Öppet-flaggan står. Mitt initiativ till lösning såg ut enligt följande:

Vänligen urinera inte i vår arbetsmiljö! Tänk på oss som ska hissa flaggan imorgon. Vänliga hälsningar, museivärdarna vid Ålands museum.

Sommaridyll

2010-09-27T22:30:00.005+03:00

De som känner mig vet att jag blir ivrig som ett litet barn så fort jag ser fyrfota djur. När de snälla djuren dessutom förekommer i den underbaraste av sommarmiljöer är jag alldeles såld. Bilder tagna i juli från trädgården:

Mamma Mu ser över en av ungtjurarna.

Lilla kalven som föddes för sent och måste matas med människohand. Ja, sånt händer inte bara i Alla vi barn i Bullerbyn!

Djuret iaktar sin människovän med en stillsam nyfikenhet. Den här undrar kanske om undertecknad har gammalt bröd, äpplen eller något annat gott att erbjuda?

Rosendrömmarnas sovrum

2010-09-27T22:09:00.005+03:00

Jag tillbringade många sommarnätter uppe på min farmors vind i denna drömska rosenkammare. Inredningen är till stora delar arv från en gammelfaster som var folkskolelärarinna på 1930-talet.

Det är något underbart stämningsfullt med kakelugnar.

Ett komplett tvätt-set från tidigt 1900-tal med vattenkanna, tvättfat, potta, tvålfat och tandborstställ. Det ska finnas ett tandglas också men det lär farmor använda som blomvas. Jag tycker det är underbart hur rosendekorationerna harmonierar med rummets tapeter. Blomhandduken på väggen följer också temat.

Spegelbyrån. Jag är svag för såna här!

Jag har redan som liten tyckt att sängen på bilden är mer av en sagosäng än en bruksmöbel.

FPA e överskatta.

2010-06-26T16:54:00.003+03:00

Det finns något underbart befriande över denna tysta åsikt som står på ett plank mittemot Folkpensionsanstalten i Jakobstad. Var och en som krånglat med blankettbyråkrati förstår.

Jag tilltalas också av uttryckssättet. Det finns en viss finess över det hela. Upphovspersonen kunde ju också ha skrivit "Kela suger", vilket inte alls hade varit lika effektfullt.

Ankeborgsposten med trendig twist

2010-06-20T20:23:00.004+03:00

Det nya magasinet Aku överaskar positivt. Äntligen en intelligent och snygg tidning gjord med glimten i ögonvrån! Eller vad sägs om

modereportage med söta pinuppor á la Kajsa och Mimmi
en titt på de senaste röda sportbilarna som för tanken till 313
resesidor med Kalle Anka-destinationer som Timbuktu, Antarktis och Helsingfors
personporträtt på Disneyfantasten Tuomas Holopainen
recept på fylld anka
ett retrofärgat mittuppslagsutvik med en drömmande Kajsa Anka i baddräkt?

Målgruppen lär vara män i åldern 25+, även om tidningen är uppfriskande unisex. Jag tror att marknadsförarna valt att branda tidningen så för att inte skrämma bort männen även om många läsare säkerligen är kvinnor. Av någon anledning är det okej för kvinnor att köpa manligt inriktade tidningar, men bevare den man som vågar sig på att köpa en produkt med tjejstämpel.

Bilden är från hemsidan.

Närblick på fågeltragedi

2010-06-17T20:27:00.003+03:00

Från föräldrahemmets vardagsrum öppnar sig en vy över en tvivelaktig familjeidyll. På grannhusets tak finns ett fågelbo där ett måspar varje år lägger ägg och inleder processen att föra ut sin efterkomma i världen. År efter år får vi bevittna deras familjetragedi. Mig veterligen har ingen fågelunge någonsin överlevt det kritiska skedet av sin barndom då det är dags att utforska världen utanför nästet.
De fjuniga måsungarna brukar ta steget ur nästet, sätta simfötterna plåten och halka nedför det hala sadeltaket och hamna i regnvattenrännan någon meter ner. Därifrån finns ingen återvändo tillbaka till det varma boet. Slutligen faller fågelungarna över kanten och hamnar på den hårda asfalten ett tiotal meter nedanför.

Där såg jag ifjol två måsungar, i det skick man kan tänka sig ickeflygkunniga måsungar är efter fritt fall från ett femvåningshus. Brevid dem stod måsmamman och skrek så hjärtskärande hysteriskt som bara en förälder till ett dött barn kan tänkas skrika.

I år kom en ny vändning. En av fågelungarna har fallit och av allt att dömma klarat fallet förbluffande bra. Den lilla hårbollen levde och rörde på vingarna, så mycket jag nu kunde se bakom dess beskyddande förälder som inte alls ville få situationen förevigad på foto. Det återstår att se hur långt måsungens liv på markytan kommer att bli, men jag vågar inte vara hoppfull.

Man kunde tro att måsföräldrarna skulle inse det problematiska med sin hemvist, men icke. Scenariot har upprepats i fyra somrar.

Den arga föräldern som skyddar ungen med sin kropp.

Vågornas brus

2010-05-28T18:41:00.003+03:00

När jag var liten trodde jag att Aalto-vasen heter som den gör eftersom den föreställer en våg. Senare insåg jag att det har med formgivaren att göra och då tänkte jag att han är lustig den där Aalto som designar ett föremål som föreställer samma sak som hans efternamn syftar på. Ganska nyligen gick det gick upp för mig att Savoy-vasen i allmänhet uppfattas som en abstrakt form och inte alls som något figurativt.

Bildkälla.

Personlig ekonomi for dummies?

2010-05-27T00:07:00.003+03:00

I går natt låg jag vaken och läste en bok. En bok som grep mig, provocerade mig, fick mig att bli arg och fick mig att bli nyfiken. Den fick mig, en inbiten humanist, att känna att man nog trots allt lär sig intressanta och vettiga saker på Hanken.

När jag vandrade omkring i Akademiska bokhandeln för en tid sedan fastnade jag för boken Mitä jokaisen kotiäidin (ja muidenkin naisten) tulee tietää sijoittamisesta. Jag kände mig träffad, för en sådan bok har jag saknat. Hur tråkigt ekonomi än är så är det en relevant del i allas vårt liv och man gör klokt i att ha ens ett minimum av kunskap i ämnet.

Till en början var jag skeptisk till bokens titel och utformning. Det är bra att komplicerade saker förklaras på ett tydligt och lättförståeligt sätt, men varför utgår författarna från att just kvinnor är oinsatta och dumma? Vore det inte bättre att formulera boken som ”Placering för den oinvidge” i stället för ”Placering för kvinnan”? tänkte jag. Pärmens 50-tals hausfrau förstärkte stereotypin. Mitt intresse var dock väckt och efter att jag ögnat igenom innehållsförteckningen fick boken följa med mig till kassan.

Väl hemma började jag läsa och insåg att det var en mycket intressant och nyttig bok jag hittat. Att den riktar sig till kvinnor har inget att göra med att kvinnor skulle vara sämre eller mer i behov av lättfattlig information än män, utan det handlar om att i vårt samhälle gäller andra förutsättningar på arbetsmarknaden för kvinnor än för män. Klokt placerande kan höja kvinnans ekonomiska situation. Det är viktigt att veta vilka slag av ekonomiska trångmål kvinnor typiskt råkar ut för och hur man kan undvika att utsättas för dem. Det är kärnan i bokens första hälft.

Fullständig jämlikhet kan inte uppnås förrän män föder barn, har någon fiffikus sagt. Nu är det inte det det handlar om. Män och kvinnor är olika, vackert så, men problemet är att vår samhällsstruktur och våra könsbundna normer medför nackdelar för kvinnan. Boken redogör bl.a. för vilka ekonomiska följder det har för kvinnans ekonomi att föräldraledigheter oftast är uppdelade så att kvinnor är borta från arbetslivet ett eller flera år medan män kanske är hemma någon månad per barn. Förutom att arbetsgivare kan undvika att anställa kvinnor i fertil ålder så medför ett eller flera års gap i kvinnans karriär förlorade chanser till uppgradering till högre poster, arbetserfarenhet och skolning, vilket leder till att hennes lön inte växer i samma takt som sina manliga kollegors. Således är det viktigt att sträva till en mer jämlik fördelning av föräldraledigheten.

Ett annat intressant exempel behandlade familjetypen där ena föräldern, i detta fall mannen, är framgångsrik i en krävande karriär med resor och oregelbundna arbetstider. För att få vardagen med småbarn att gå ihop brukar den andra föräldern, i detta fall kvinnan, offra sina ambitioner på en egen karrär. Hon anpassar sig till situationen och söka sig till ett stabilt jobb med flexibla arbetstider, arbeten som ofta är kvinnodominerade och lågavlönade. Eller stannar hemma med barnen länge, då makens pengar räcker för hela familjen. Så länge allt fungerar som det ska är det kanske inget problem, men vad händer när paret i fråga skiljer sig? Mannen har sin karriär och sina pengar. Kvinnan tar oftast huvudansvaret för barnen vid en eventuell skillsmässa, vilket säkert är helt kiva förutom att barn också är en ekonomisk belastning. Kvinnan har ingen eller bara lite egendom, utbildning och lön. Eftersom hon har offrat mycket av sin arbetsföra ålder på att sköta familjen har det inte heller samlats ihop någon häv pension för henne. Hon går en ekonomiskt sett dyster framtid till mötes.

Det betyder inte att kvinnor inte skall prioritera sina barn eller att karriär är viktigare än familj. Det är upp till var och en vad man vill fokusera på i sitt liv. Men vad boken framhåller som viktigt är att vad man än väljer ska man se till att trygga sin ekonomi på ett rättvist sätt även på lång sikt. Om familjekonstellationen består av att den ena parten håvar in mycket pengar medan den andra sköter hem och barn så finns det skäl för den förstnämnde att placera sina pengar även till den hemmavarandes trygghet.

Bokens andra hälft behandlar hur man bäst går till väga för att börja placera. Man får på ett lättfattligt sätt veta för- och nackdelar med aktier, fonder, obligationer och pensionssparande. Riskfaktorer och typiska misstag tas upp och kompletteras med goda råd. Läsaren får en inblick i vad man skall tänka på när man köper en bostad, vad man bör veta när man ärver skog och varför det är smart att ge sitt barn en aktieportfölj redan i blöjåldern. Boken avslutas med en ekonomislangordlista.

Boken ger inga färdiga svar, men den väcker många viktiga frågor. Om du vill något mer än att leva från hand till mun under ditt liv tycker jag att du ska läsa den här boken. Alla som har eller kanske någon gång i framtiden kommer att ha partner och barn har nytta av den, såväl kvinnor som män.

Den finns bl.a. här.

Börshajen

2010-05-26T00:12:00.003+03:00

Jag är riktigt förtjust i Marimekkos små börssar, konstaterade jag en dag när jag hittade en liten ansamling i min garderob. Jag plockade fram resten också för en gruppbild. Dessa är inte ens alla som jag har eller har haft under mitt liv.

Jag äger ingen plånbok.

Sett i Studentbyn

2010-05-24T22:05:00.002+03:00

Ett kreativare sätt att säga ingen reklam, tack.

Vuxenpoäng?

2010-05-23T13:30:00.002+03:00

Jag köpte broccoli nyligen. Helt frivilligt och utan något speciellt recept i åtanke, helt enkelt bara för att det var på extrapris och för att det är hälsosam och vettig mat. Betyder det att jag är vuxen? funderade jag.

Nu när jag nyss kikade i kylskåpet insåg jag nyligen har börjar använda ett annat livsmedel som inte heller är det mest populära hos den yngre generationen. Surmjölk.

Surmjölk är gott och konsistensen är spännande. Det är som att dricka mjölk, men man kan inbilla sig att man blir mätt på ett enda glas då det är så trögflytande.

Glasmysteriet

2010-05-20T23:10:00.003+03:00

En dag frågare min mormor om jag behöver några extra glas i mitt lilla hem. Hon hade en serie på sex stycken som enligt henne tillhört min mamma någon gång i tiden men som nu stod och samlade damm längst bak i ett skåp. Jag såg på glasen och visste genast att jag mer än gärna ville ha dem. Hon plockade fram dem och vi packade in dem så noggrant som bara gamla tanter kan.

När jag berättade om glasen åt mamma möttes jag av en tankspridd blick. Hon tog en titt och konstaterade att glasen är fina men att de nog aldrig tillhört henne.

Varifrån glasen kommer är således ett mysterium, men det dämpar inte min glädje över att nu vara deras ägare. Det är något mycket tilltalande med den rena formen. Jag har inte sett liknande glas tidigare, men formspråket och färgerna ropar Iittala.

Av allt att döma har jag bra näsa för design, för efter lite bläddrande i en bok för finsk glasdesign och några googlanden senare fann jag att glasen är från 1953 och formgivna av Kaj Franck. De är producerade i Nuutajärvi glasfabrik som senare blev en del av Iittalaimperiet. En nyhet för tiden var att de sex glasen alla var av olika färger. Det var roligt att veta, för nu vet jag att vad jag har är ett komplett set och inte något slumpmässigt hopplock. Roligt, men jag undrar vems glasen egentligen var?

Life on a leaf – att bo i ett konstverk

2010-05-19T20:15:00.005+03:00

Ämnesföreningen Eikon och konstföreningen Konstikas ordnade en exkursion till Åbos utan tvekan mest speciella byggnad, konstnären Jan-Erik Anderssons bladhus i Hirvensalo. Bladhuset är, ja, vad är det egentligen? Ett levande konstverk, ett hus och ett hem, samtidigt som det är konstnärens doktorsavhandling. Säkert är att det är något nytt, konstigt, spännande och stimulerande, och att det gjorde ett stort intryck på mig.

Naturen är ständigt närvarande i huset, i form av rika ornament och i de återanvända material som huset till stor del är byggt av. Det fanns otroligt mycket intressant att se i det färgsprakande huset och varje detalj var noga genomtänkt.

Jag och säkert många andra hade kamera med oss, men ingen tog några foton med hänsyn till familjen som bor i huset. Jag vill ändå visa några bilder, dessa är från ts.fi.

Bladhuset utifrån

Vardagsrummet, med en rolig samling 50-talslampor.

Sovrummet, som är ett loft ovanför vardagsrummet. Man stiger över en bro för att komma till rummet.

Vy mot sovloftet i husets andra våning. Jag är riktigt förtjust i det droppformade fönstret. Ett likadant fanns i köket vid diskhon, placerat så att man medan man diskar kan titta ut på en mossig stenbumling.

Tredje våningens tankerum, format som en blåklocka.

Badrummet. Väggarnas mosaik är ett lekfullt samarbete inom familjen. Roliga detaljer är bl.a. flygplanet och roboten som skjuter med vattenpistol.

Vad bilderna inte lyckas förmedla är den stämning som huset som helhet ingav mig som besökare. De brokiga färgerna och de överväldiga ornamenten skulle kunna tänkas skapa ett kaos, men tvärtom kände jag att huset andades lugn och harmoni. Inne i huset tycktes tiden stå stilla på ett avslappnande sätt. Det var som om huset skulle tala till besökaren och säga att där man får vara som man är och att det finns plats för tankar, samvaro och förståelse.

Mer om bladhuset på projektets hemsida.

Den esteticerande estetikerns estetiska estetik?

2010-05-18T00:45:00.002+03:00

Jag började fundera vad jag egentligen menar med min blogg. Bonniers svenska ordbok kom till min hjälp:

estetik vetenskapen om det sköna och om konsten (bl.a. om upplevelse och värdering av konst, om konstens och diktens funktion m.m.)
estetiker person som ägnar sig åt estetik || -n; pl. =
estetisera anlägga ensidigt estetiska synpunkter || -de
estetisk som rör konst o. skönhet: estetiskt omdöme, estetiskt tilltalande; behaglig, anslående || -t

Det låter ju inte så illa, även om det inte är helt heltäckande. Jag är speciellt förtjust i hur estetiken binder samman skönlitteratur och bildkonst.

Pappa betalar

2010-05-17T22:29:00.005+03:00

När min pappa dog fanns det några sedlar i hans plånbok, vilka jag och min bror fick dela på. Jag satte pengarna i en låda och funderade vad jag skulle göra med dem. Att använda dem till vardagliga saker som mat eller kläder skulle kännas som slöseri då de har ett symboliskt värde. Jag kom fram till att jag vill köpa något vackert och hållbart som jag kan ha länge, något som jag kan använda och se på och samtidigt tänka på varifrån det kommer. Jag bestämde mig för dessa två saker:

Marimekkos Oiva-tekanna i design av Sami Ruotsalainen med mönster av Maija Louekari. Jag är en tedrickare av stora mått och har redan i några års tid hållit utkik efter mina drömmars tekanna. Den här tilltalar mig med sin enkelhet och renhet. Den känns modern samtidigt som den har retrokänslan som jag är så förtjust i. Jag var såld när jag lyfte på locket och såg att den innehåller en inbygd men löstagbar sil för teblad. Jag måste söka upp ett recept för scones så jag kan ställa till en riktig tebjudning.

Marimekkos klassiska axelväska i design av Ristomatti Ratia. Jag har en svart sedan jag gick i lågstadiets femte klass och den är en trotjänare som med ålderns rätt ser sliten ut. När jag såg att väskan nu finns i ärtgrönt så kände jag genast att den är något för mig. Några säsonger sedan fanns den i fuchsia. Då köpte jag den inte och det harmar mig varje gång jag ser en av dem ute på stan över axeln på någon lycklig ägare. Jag har en stark känsla av att om jag inte skulle ha köpt den här gröna modellen så skulle jag åter ha ångrat mig. Nu är den min, och att titta på den gör mig glad. Ärtgrönt är en av mina glädjefärger.

Bland tomtar och troll

2010-05-16T17:17:00.004+03:00

Det bor ett troll eller åtminstone en tomte i detta gamla askträd som står nära åstranden där Eriksgatan och Multavierugatan möts. Titta bara på fotavtrycken.

Allsköns oknytt kryper fram när vi inte ser.

Skönhet vs. hälsa

2010-05-11T13:15:00.002+03:00

En kraftfull reklam som fick i alla fall mig att stanna upp och tänka till.

Att reklamen fungerar så bra som den gör visar på något obehagligt i våra samhälleliga värderingar. Utseendets förfall upplevs som en allvarligare riskfaktor än traditionella argument som hälsoproblem, beroende och sociala konflikter.

Konstruktiv eskapism

2010-05-10T19:00:00.003+03:00

Finns det någon konkret nytta med bloggande eller är det bara verklighetsflykt och ett sätt att skjuta fram verkliga uppgifter och andra tråkigare plikter?

Både ja och nej, tycker jag. Visst kan bloggande vara att göra roliga saker för att undgå att ta sig an tråkigare saker men det finns också en konstruktiv dimension. Bloggande liksom allt annat skrivande upprätthåller och utvecklar förmågan att uttrycka sig i skrift. Jag tänker mig att en person med skrivvana mer sällan går i lås när hon ställs inför andra skrivuppgifter. Därför tänker jag optimistiskt att mitt avhandlings-, uppsats- och essäskrivande kommer att löpa smidigare när jag bloggar ibland.

Med tanke på min kandidatavhandling som väntar på sin tur i högen av uppgifter jag bör ta itu med innan jag kan njuta av sommaren på heltid vill jag visa upp en av Mirjos seriestrippar:

Jag tror att många känner igen sig. Det är så lätt att tänka jag gör det sen, när...

Lidl eller Klubi?

2010-05-07T12:05:00.003+03:00

Denna reklamaffisch för ett musikevenemang fick jag syn på när jag vandrade längs Biskopsgatan. Sånt här gillar jag, reklam som syftar på något bekant men oväntat.

Föda för kropp och själ

2010-05-05T21:32:00.006+03:00

Intensiva dagar i goda vänners lag innebär god mat. Följande läckerheter serverades i Evas Gästgiveri förra veckan som ett samarbete mellan värdinnan själv och två gästande stjärnor.

Hemmagjord sushi med kallrökt lax, purjomajonäsörtröra, paprika och gurka i olika varianter och kombinationer.

Brunch bestående av våfflor med vispgrädde och hallonsylt, karelska piroger med äggsmör, hälsosmoothie med jordgubbar, banan och bran flakes samt två olika sorters bulla. Därtill kaffe, te, bär och frukter.

Krämig räksoppa enligt farmors recept fritt efter Peter Harryson, med räkor, riven morot, laxfärskost och crème fraîche toppat med dill och gräslök. Mascarpone- och pestobatong.

Newsflash

2010-05-03T14:09:00.005+03:00

Så här post-wappen kan jag avslöja vad studentmössor är gjorda av. Råvaran är muminskinn.

Tankefångaren

2010-04-26T22:16:00.003+03:00

Jag bär ofta med mig en liten anteckningsbok för spontana tankar och annat viktigt som inte får glömmas bort eller som kräver strukturering på papper. Den här är ett minne från Van Gogh-museet i Amsterdam.

Jag är mycket förtjust i anteckningsböcker och brukar ofta titta i den hyllan när jag rör mig i en bokhandel. En tom bok som jag själv får fylla verkar för mig stå för illusionen av ett harmoniskt och välstrukturerat liv med sinnesro.

Vårkänslor

2010-04-20T15:05:00.003+03:00

Lätta tygskor i favoritfärgen, färska jordgubbar och en ros från torget – Det är säkra vårtecken.

En ensam nalle på strandklipporna i solnedgången?

2010-04-18T22:34:00.002+03:00

”...jäi kuin nalli kalliolle.”

När jag var liten trodde jag att detta söta uttryck, som illustrerar att någon eller något glömts bort eller övergivits, hade sitt ursprung i att ett barn tappat bort och glömt sin nalle på en klippa.

Varken Wikipedia eller Urbaanisanakirja stöder min teori.

Dagens WTF

2010-04-17T00:05:00.003+03:00

I torsdagens Husis hittade jag den här annonsen. Det här kan man minsann kalla orubricerat.
Jag blir otroligt nyfiken. Vem har skrivit annonsen och för vilket syfte? Är det ett hemligt meddelande? Är det en kontaktannons? I mitt stilla sinne målar jag upp ett scenario där en äventyrslysten äldre hankeitgubbe satt in annonsen för att se hurdana reaktioner den framkallar. Kanske han får napp av någon mysterieälskande hjältinna och ljuv musik uppstår.

En färgklick

2010-04-16T00:24:00.002+03:00

I dag slog jag till och köpte den hallonröda sax jag haft i tankarna sedan september. Den är söt som godis.

Utforska, upptäck och lek mer.

2010-04-15T00:04:00.002+03:00

Jag känner mig träffad av den här Kalle & Hobbe-serien. Jag har sparat den som en påminnelse om livets förgänglighet.

Kalle: Här står jag och väntar på bussen! Elva år till att gå i skolan! Sen kanske universitet. Och sen ska jag jobba tills jag dör!

Kalle: Vad är det för värld? Man får vara bara vara barn i fem år?!

Kalle: När ska man utforska, upptäcka och leka? Såna saker är också viktiga!

Hobbe: Tja, du har ju eftermiddagarna och helgerna!

Kalle: Då tittar jag ju på tv!

Bland nosar, svansar och tassar

2010-04-14T00:48:00.003+03:00

Jag fascineras av hur kollektiva uppfattningar varierar över tid. Min farmors minkhalsduk var säkerligen mycker chic för några decennier sedan. På 2000-talet tror jag inte någon, vare sig pro eller anti päls, kan låta bli att tycka att de dinglande små tassarna är smått makabra.

Hyvin pyyhkii!

2010-04-13T00:08:00.003+03:00

Diskning och städning är roligare med finurliga disktrasor.

Litteraturvetarens hjälpmedel, del 1

2010-04-08T00:02:00.004+03:00

Inte ens den mest ambitiösa literaturvetaren kan läsa mer än en bråkdel av all relevant skönlitteratur som finns, så det är fint att man kan fuska lite för att få en överblick. I min bokhylla finns följande två verk som är utmärkta för ändamålet:

1001 Books you must read before you die, red. Peter Boxall.

På i snitt en halv sida text per verk och med många intressanta färgbilder presenteras litteraturhistoriens kanon från antiken till 2000-talet. Tyngdpunkten är på 1900-talet med 884 verk, där nobel- och pulitzerpristagare presenteras sida vid sida med internationella bestsellers och titlar som är bättre kända som filmatiseringar. Dessa 1001 är kanske inte världens bästa eller mest relevanta böcker, men är ett omfattande svep över det litterära fältet. En finländsk författare finns med, aningen överaskande Tove Jansson med Sommarboken. Listan på de 1001 kan för övrigt hittas här. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag läst 5,4 % av de listade böckerna.

80 romaner för dig som har bråttom, av Henrik Lange.

80 kända böcker komprimerade till fyrarutors seriestrippar, allt från Odysséen och Brott och straff till Sagan om Ringen och Gonatt, Alfons Åberg. Vissa är riktigt lyckade.

Den här har jag fingrat på i Akademiska bokhandeln:

Twitterature. The World’s Greatest Books Retold Through Twitter, av Alexander Aciman.

Lyckat och fyndigt, men i många fall ska man helst ha läst verket i fråga för att förstå det roliga.

(Bilderna lånade från AdLibris.fi och Amazon.com)

Tandtrollen är i extas

2010-04-07T19:37:00.002+03:00

Ett bakverk kan inte bli mycket mustigare än så här: Kladdkaka med ett tjockt lager chokladmockaglasyr. Denna minikaka som mätte ca 14*11*2 cm räckte till fyra fullt tillfredsställande portioner.

Om diskandets filosofiska natur

2010-04-01T00:42:00.005+03:00

Litteraturvetenskapen delar kök med filosofin, och dessa charmiga funderare har satt sin prägel på utrymmet. Ett exempel är detta uttalande, uppsatt vid diskhon:

"Inför kaffekalaset vill jag bjuda er på en betraktelse kring diskandets filosofiska natur.

Genom att använda en kopp gör man den till ’sin’. Den förblir på ens ansvar tills man har återbördat den till originalläget dvs. diskat. Om man överlåter koppen att diskas av andra kan man antingen göra det medvetet eller omedvetet dvs. slentrianmässigt. Det första fallet är en PRESENT, man ger bort en del av ’sig själv’ och kan då räkna med en motprestation i gengäld, dvs. att man kanske vid ett senare tillfälle får diska den andras kopp. Det senare fallet (slentrian) kan visas vara felaktigt såväl ut utilitaristisk, dygdetisk, kantiansk, Rawlsiansk, Hobbesiansk, marxistisk-leninistisk och Wittgenstein-kommunitaristisk-livsformistisk ståndpunkt.

mvh Olli"

Jag tilltalas också av detta uttryckssätt:

Jag, en recensent

2010-03-30T17:12:00.008+03:00

(bild från www.horisont.fi)

Jag måste bara passa på att berätta att i senaste utkomna numret av tidskriften Horisont (1/2010) finns två bilderboksrecensioner skrivna av undertecknad.

Tänk hur fint det känns när ett klonk från postluckan inte innebär Lidl-reklam utan en hemskickad trycksak med mina alster i.

Den nyfikne kan hitta tidskriften t.ex. i Humanistiska bibliotekets tidskriftshylla.

Påskgräs är underskattat

2010-03-29T18:41:00.005+03:00

Jag har i år, för första gången sen min dagistid, sått påskgräs. Nu står gräset grönt vid mitt köksfönster och jag blir smått glad i själen varje gång mina ögon faller på arrangemanget.

Som den urbana unga människa jag är hade jag naturligtvis inte någon mull hemma, ett problem som löstes i bästa niksipirkka-anda genom att använda den lilla mängd jord som finns i krukan på köpis-sallad och -timjan.

Nu är det bara att vänta på påskharen. Påskgodis är mysigt och vackert, men bara om man får det i present.

Julrosor

2010-01-18T17:31:00.005+02:00

Julen må redan vara utstädad och Domkyrkans gran sågad i småbitar, men jag vill ändå visa något speciellt som jag brukar göra med anknytning till högtiden. Jag bakar julrosor!

Julstjärnor är so last season. Julrosor är vackrare och även godare då man kan lassa på extra mycket plommonmarmelad utan någon nämnvärd risk för att det väller ut över kanterna. För en mildare och hemtrevligare smak blandar jag ut den färdiga plommonmarmeladen med farmors hemkokta äppelmos.

Av en smördegsplatta bakar jag ut jag inte två utan tre jultårtor. Tjock torr deg gör ingen glad. Jag äter hellre bakverk i storleksklass mindre.

Lycka är ett 3,5 kg paket från AdLibris

2009-12-21T00:10:00.002+02:00

Retrojul

2009-12-20T23:01:00.005+02:00

Jag är förtjust i Läkerols specialserie av plåtgodisaskar hundraårsjubileet till ära. Är jag ytlig om jag väljer godis på basis av förpackningens typ och väljer smak efter vilken bild som tilltalar mig mest? I köpsituationen rättfärdigar jag köpet med att intala mig själv att jag behöver asken att förvara t.ex. knappnålar i, även om jag i själva verket redan har mer än en ask för det ändamålet.

Favoritlampan

2009-12-19T19:32:00.005+02:00

Ett av mina absoluta favoritföremål i mitt hem är Harri Koskinens Block-lampa (1996). Min blick fastnar i den gång på gång och en gång tänkte jag för mig själv att det är synd att jag redan har en, för om jag inte skulle ha en så skulle jag köpa en direkt.

Nyligen stötte jag på ett smärre problem då glödlampan inuti brann slut. Tvärtom mot vad det ser ut så är det inte en vanlig standardstor glödlampa inuti utan en liten en på 15W. Sokos hade inga sådana sådana så jag gick till Sisustuksen Koodi och bad om råd. Hjälpen fanns närmare än jag trodde. Clas Ohlsson räddade dagen och försåg mig med ett tvåpack lampor av den välartikulerade benämningen päronlampa för kyl- och frysskåp samt för möbel och dekorationsbelysning för det ringa priset av 2,50 euro.

Som trivia kan berättas att det finns tre föremål på Museum of Modern Art i New York som är formgivna av finländare. Aalto-vasen, Sarpaneva-grytan och denna.

En mysstund i köket

2009-12-10T21:38:00.006+02:00

När det är kallt, mörkt och äckligt utomhus ska man se till att ha det desto varmare, mysigare och trevligare inne. En möjlighet är att drömma bort med en hemmagjord chai latte i handen.

Fyll halva koppen med starkt te, i mitt fall Twinings Voyage Indian Chai. Värm mjölk och fyll koppen. Tillsätt farinsocker efter behag, helst ganska rejält.

Den lyxsugne kan hälla lite vispgrädde ovanpå och garnera med kanel och kardemumma.

Do-it-yourself-blombutiken

2009-12-08T03:27:00.006+02:00

När jag för inte alltför länge sedan skulle byta tåg i Seinäjoki gick jag in i stationsbyggnaden för att söka skydd från kylan. Där fann jag något som värmde mitt sinne: En självhjälpsblomkiosk!

Vilken söt idé. Blombuketter och -arrangemang finns i ett olåst skåp, tillgängliga för vem som helst att ta. Betalningen sker kontant med jämna pengar till pengalådan intill. Vad kan man säga? Underbart.

Itsepalvelukaapin käyttöohjeet
- Ota kaapista mieleisesi kukka tai kimppu.
- Kimpulle läytyy märkäpaperia, muovipussi, kumilenkki sekä virkistepussi.
- Tiputa kukka valmiiseen paperitötteröön ja sulje paketin suu narulla jota löytyy kaapista.
- Maksu suoritetaan tasasummana rahalippaaseen.
Älä varasta, niin palvelu säilyy ...

Manlighetens mysterier

2009-11-27T18:48:00.005+02:00

Jag är inte någon rabiat genuspolis, men det här fick mig att höja på ögonbrynen:

Snickers. For real men only.

Får inte flickor äta Snickers? Eller homosexuella, eller vilka det nu kan tänkas vara som inte räknas som s.k. riktiga män?

Jag hoppas att kampanjen är gjord med glimten i ögonvrån. Sloganen är kraftfull, jag lade ju märke till burken. Jag tänkte nästan köpa en åt en lesbisk vän tills jag kom ihåg att hän inte äter godis.

Om politisk korrekthet

2009-11-25T01:38:00.005+02:00

Det är roligt hur vad som är politiskt korrekt och inkorrekt skiftar över tid. Ett typexempel är begreppet neger. När Astrid Lindgren skrev sina Pippi-böcker på 1940-talet kunde hon utan vidare beskriva Pippis pappa som en negerkung i Söderhavet, medan han nu blivit censurerad och i 2000-talets upplagor benämns han mer neutralt som härskare av kurrekurredutterna.

Här är ett annat uttryck av samma fenomen:

Finporslin från 1930-talet som pryds av dansande halvnakna negerkvinnor och apor. Exotism på hög nivå.

Människan i glaskulan

2009-11-24T22:35:00.004+02:00

Här och var längs trottoarerna i min hemstad finns egendomliga metalliska pelare som toppas av ett reflekterande klot i storleksklassen pumpa. Jag har inte kommit underfund med vad de är till för, kanske för att påminna människan om sin litenhet i världen. Jag associerar till glaskulan i trädgården bakom muminhuset:

Skymningen hade växt fram ur marken som den brukade och samlat sig inne under träden. Kring glaskulan var det lite ljusare. Där låg den och speglade hela trädgården, vacker på sin pelare av sjöskum. (...) Kulan var alltid sval. Den blåa färgen var djupare och klarare än havet och den målade om hela världen så att den blev kylig och avlägsen och främmande. I världens centrum såg han sig själv, sin egen stora nos, och runt omkring den speglade sig ett förvandlat och drömlikt landskap. Den blåa marken var långt långt nere och djupt in och därinne i det onåbara började pappan leta efter sin familj. (...) Inne i sin spegelbild blev de allesammans otroligt små och glaskulan gjorde deras rörelser vilsna och planlösa.

Tove Jansson: Pappan och havet, 1965.

Mitt Åbo: Anna är online & Summer of dåka

2009-11-02T23:30:00.005+02:00

Mitt efter mitt senaste besök till stadsbiblioteket kom jag hem med Stefan Nymans Anna är online. Verket har många kvalitetet men det som slår mig mest är skildringen av Åbo. Nyman fångar in mitt Åbo: Huvudpersonerna strosar längs Kaskisbacken, bor på Sirkkalagatan och Eriksgatan, träffas på en klubblokal, äter på Mantun grilli, hör domkyrkan slå och kan se tornet från sitt fönster och ån är lika brun som alltid. Det känns otroligt att någon skrivit en roman på det sättet, om platser jag har i min närmiljö varje dag.

Ovan: Mantun, Åbos mest legendariska grill.

Bokens omslagspapper berättar vad som egentligen är självklart, att författaren också själv är en studerande i Åbo. Lite roligt är att ett av hans ämnen är ett av mina ämnen. Kanske jag överanalyserar, men jag ser spår av grundkurserna i litteraturvetenskap i Anna är online. Boken börjar med en klarsynt överblick av staden i fågelperspektiv, något som jag genast relaterar till Strindbergs Röda rummet vars inledning är vida känd för just det. Röda rummet hör till kurslitteraturen. Ett annat exempel är att huvudpersonen Samuels stjärnskärmsläckare och kanske också hela hans dator jämförs med Aniaras rymdfärd. Martinsons Aniara är också kurslitteratur.

Åbonostalgin som jag kände medan jag läste fick mig att söka fram det gamla sommarplågan Summer of dåka. Också i den känner jag igen mig och jag ler åt så mycket i sångtexten: Gulisplikt, tutorer, Kela, studiepoäng, DaTeiter, halare som ska fixas, sitz som ska ordnas, info som skall skrivas och så vidare. Dessutom handlar ju sången om båda mina hemstäder.

I löv löv

2009-10-30T13:08:00.004+02:00

Idag föll ett löv ner på min kind. Jag måste fnittra högt för mig själv av ren glädje, för jag var på så gott humör och det hela kändes så mysigt.

Löv har fallit i mängd och massa. Att sopa undan snö från sin bil är inte så märkvärdigt, men jag undrar vad den här bilens ägare tycker när han får borsta bort massor av gula löv?

Lövdjupet på trottoaren brevid bilen. Mina fötter är med för att visa proportionerna.

Dagens i-landsproblem

2009-10-27T00:11:00.003+02:00

Jag har för många roliga och intressanta saker att göra den här veckan. Hur absurd ser inte min kalender ut?

En kärleksförklaring till postmodernismen

2009-10-26T01:04:00.005+02:00

Under en föreläsning häromdagen gick ett ljus upp för mig och jag plockade spontant fram min anteckningsbok, skrev ordet postmodernism och ritade ett hjärta runtomkring.

Postmodernism är en term som slängs fram nu som då i såväl litteraturvetenskap som konstvetenskap. Jag hade inte förrän då reflekterat desto närmare kring det, men nu föll bitarna på plats och jag förstod. Och med det insåg jag att jag lärt mig mycket under de senaste åren.

För att förstå postmodernism måste man först veta vad modernism är, eftersom postmodernismen är en motreaktion på modernismen. För att förstå modernismen måste man å sin tur ha ett grepp om det aktuella ämnets, i mitt fall litteraturens och konstens historia och utveckling genom tiderna, eftersom modernismen är en motreaktion på allt vad det innebär.

Och jag förstår! Absolut inte helt och hållet, inte ens till hälften, men tillräckligt för att ha ett någonslags grepp om det hela och det känns fantastiskt. Det är de här stunderna som gör mina studier verkligt givande.

Effektiv marknadsföring

2009-10-25T00:04:00.004+03:00

Kom inte och säg att HumFen är en tråkig förening eller att vi aldrig ordnar nåt kul eller att det aldrig kommer nån info. Kan det blir tydligare eller synligare än såhär? Nu är ansvaret på medlemmarna. Det bubblar av glädje inom mig av att vi fick lov att hänga upp en årsfestplansch på ett sånt här ställ. Henning är inte så dum trots allt.

För mycket av det goda?

2009-10-24T13:05:00.007+03:00

När mamma för någon vecka sedan kom på en veckoslutsvisit hem till mig passade jag på att låta henne ta med sig bak i bilen en del saker jag ville ha från mitt föräldrahem. Det blev bland annat en låda full av böcker som jag behöver i samband med mina kurser eller som jag annars bara vill ha nära mig.

Jag hade valt att transportera böckerna i den här fina lådan, en gammal ölkorg från min pappas garage. Undrar hur gammal den är? Kanske från 1970-talet? Hursomhelst gör den sig fint i mitt retrokök.

Problemet var bara vad jag skulle göra av böckerna när de väl anlänt hos mig. Min bokhylla var redan full. Blev det kanske för mycket av det goda? Jag övervägde olika möjligheter och slutligen plockade jag ut alla pocketböcker i den typiska pocketboksstorleken och radade upp dem på försterbrädet. Böckerna med hårda pärmar fick då rum i bokhyllan. Det lilla problemet förvandlades till en mysig inredningsdetalj:

Gotisk skräckromantik och sekelskiftesdekadens

2009-10-18T01:46:00.005+03:00

Vad gör man med ett badrum som mäter 1,0*1,8 m och domineras av ett sittbadkar i värsta 60-talsanda? Ett badrum som har pissgula väggar, mintgrönt tak, smutsvita kakel och sprickor här och var? Jo, man inreder det med iögonenfallande detaljer så att ingen lägger märke till de nämda problemområdena. Man ger det minsta rummet den största personligheten.

I min badrumsinredning tolkar jag gotisk skräckromantik och sekelskiftesdekadens.

Vy från dörren: Nosferatu the Vampyre och ljuslampett med spegel
Ljusmys med gjutjärnsljustake samt en sko som gör sig bättre där än på foten
Hyllan ovan badrumsskåpet: Cancan-skylt från loppis och absintflaska från F
Badkaret och mitt dödsskalledraperi
Duschmunstycket. Verkligt oldschool, eller hur?

Sorgen är i betraktarens sinne

2009-10-10T23:24:00.003+03:00

En dag när jag var nere kom jag på idén att pigga upp mig själv med en film. Jag hade sett Amélie en gång för länge sedan och mindes den som en varm och underbar film full av positiv energi. Precis rätt film för att råda bot på mitt humör. Till och med på omslaget står det: 20 miljoonaa onnellista katsojaa!

Men något gick snett. Amélie lyckades inte alls få mig på bättre humör. Tvärtom irriterade jag mig på de dumma karaktärera och deras patetiska liv. Inte ens huvudpersonen hade jag någon sympati för, hon framstod bara som en väldigt sorglig figur.

Tänk så fel det kan gå. Men det var ett bra försök.

Eva vs Hösten 1-0

2009-10-05T00:22:00.004+03:00

Idag har jag tagit första steget i min antihöstkampanj. Jag skrattade kylan och mörkret rätt upp i ansiktet med att frivilligt ge mig ut på en kvällspromenad i regnet. Jag beväpnade mig med rosa gummistövlar, ett gothic lolita-aktigt paraply, en ärtgrön yllejacka, en gredelin halsduk och en blommig Marimekkoväska.

Det var i själva verket riktigt mysigt. Staden är vacker när den ligger öde och ljusstrimmorna från fönstren speglas i vattenpölarna.

Mina gummistövlar, fotade en somrigare dag än denna.

Svenskatalande bättre folk och andra

2009-10-04T13:48:00.004+03:00

Nyligen läste jag Tikkanens Brändövägen 8. Jag fick boken för ett år sedan när farmor rensade ur sin bokhylla. Sen dess har den stått orörd hos mig, ända tills för en tid sedan när jag började känna att tiden var mogen. Uppenbarligen var det något i luften, för lite senare fick jag höra att i höstens modersmålsprov i studentskrivningarna fanns en essäuppgift om boken i fråga. Säger det något om min smak vad gäller urval av böcker? Tantvarning, kanske. Men är man litteraturvetare så är man.

Brändövägen är en fascinerande bok. Jag är inte om jag tycker om den eller inte, men den är provocerande och irriterande. Den handlar om livet som överklassbarn i de förnämaste finlandssvenska kretsarna i 40-talets Helsingfors och allt elände som det innebär. Boken känns starkt självbiografisk, även om jag inte har någon aning om om den verkligen är det. Jag tänker spontant: Hur täcks han skriva sånt här om sin familj?

Det är inte politiskt korrekt att skriva om att en del människor är finare än andra. Det är inte heller accepterat att på fisförnämt finlandssvenskt håll öppet berätta om familjevåld och alkoholism. Tikkanen rör i flera tabuer, men den jag reagerar starkast på är klassfrågan.

Jag har under sommaren intresserat mig allt mer för klassbegreppet och läst en del främst rikssvenska verk om ämnet. Vad jag ser som problematikens kärna är att vi här i Norden blir invaggade i en tro att vårt samhälle är rättvist och att alla har samma förutsättningar, när det själva verket inte alls är så. Livet är bra mycket lättare för den som har pengar, fin familjebakgrund, socialt kapital och ett stort kontaktnät.

En ny bok som varit mycket på tapeten är den finlandssvenska klassantologin Obs! Klass. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Brändövägen, för när jag läste Obs! Klass blev de svensktalande helsingforsiska makt- och kultursläkterna verklighet för mig. De finns tydligen påriktigt, så Tikkanens skildring är trots allt inte så överdriven som jag först tyckte.

De flesta andra klassantologier jag läst har fått mig att reflektera över samhällets mångfald och fundera över min plats i klassammanhanget. Läsningen har fått mig att inse att jag har det bättre än många andra och att uppskatta lite mer det jag fått i livet. Obs! Klass fick mig däremot främst att bittert tänka att jag vill gifta in mig i en finlandsvensk kultursläkt och bo i en jugendvåning i Kronohagen.

Bliw by Nanso

2009-10-03T02:19:00.004+03:00

Svart tvål är roligt, just för att det är så oväntat och annorlunda. Även om innehållet inte är svart och även om det finns andra som doftar godare så är den här en personlig favorit från tvålarnas värld.

Blommor och människor

2009-09-22T19:20:00.005+03:00

En dag för någon vecka sen när jag skötte om köksfönstrets lavendelplantor kom jag att tänka på att krukväxter och människor har en hel del gemensamt. Den ena lavendelbusken var nämligen besvärligare än den andra. Krukan var upp till kanten fullproppad med tätt packad mull vilket gjorde att om jag inte vidtog yttersta försiktighet och tålamod när jag vattnade så rann det över kanterna och ner på fönsterbrädet, bordsduken och golvet. Den andra hade däremot lite mindre mull så det var bara att hälla vatten utan problem.

Jag reflekterade stillsamt över detta och insåg att så är vi människor också. Vi har olika utgångspunkter. En del av oss behöver lite extra tålamod från vår omgivning för att vi ska kunna visa våra bästa sidor, medan andra är lättare att ha att göra med. Men, uppmuntrande nog, är det inte nödvändigtvis den mest lättskötta som vinner i längden. Om plantan med extra mull behandlas med tålamod så har den potential att växa större och vackrare än sin jordfattigare granne eftersom den har mer näring att tillgå.

Jag myste och tänkte på min krukväxtmetafor. Sagan fick dock ett tragiskt slut. En helg drog jag iväg till de pampesiska slätterna och lämnade mina blommande vänner vind för våg. När jag återvände var de bägge helt uttorkade och bortom alla återupplivningsförsök. Kräsna var de, precis som människor också. En helg ska jag väl få vara borta? Min nästa uppsättning krukväxter skall vara av en hållbarare sort.

Den besvärliga lavendelbusken när den ännu var vid liv.

Minna Parikka Bedtime Stories

2009-09-19T00:12:00.008+03:00

Det är inte bra att surfa runt på sidor med vackra saker. Habegär kan väckas helt i onödan.

Kan inte någon bara ge mig de här?

Bilderna är från hemsidan.

Slösurfar du planlöst?

2009-09-18T23:41:00.005+03:00

Har du lite att göra? Då kan jag tipsa om den här sidan.

Trendigare än jag trodde

2009-09-14T18:56:00.006+03:00

Jag bläddrar genom det senaste numret av Papper. Jag sneglar på modesidan och vad ser jag om inte ett likadant blått diadem med enorm rosett som jag själv köpte i helgen. "Va roligt," myser jag. Jag flyttar mina ögon någon decimeter nedåt längs sidan och spretar genast upp dem igen, för där finns på bild samma höga blåa mockastövlar som i skrivande stund står mindre än en meter från mig, lutade mot min tvättkasse. Vad?!

Papper väljer ut fem saker som är rätt i höst, och två av dem råkar jag händelsevis äga. En sak är ett roligt sammanträffande, men två? Knasigt värre. Jag trodde då aldrig att jag var så moderiktig, jag använder helt enkelt det som tilltalar mig. Vad skall jag göra nu då? Känna mig generad och äckligt yttrendig? Jag är Pappers ofrivilliga bitch. Eller kanske jag skall bara glädja mig över att Pappers moderedaktör har så bra smak.

Färgfrossa

2009-09-08T21:19:00.004+03:00

Det blev färgfrossa när jag köpte saxar till min favoritförenings kansli. Redan färgernas namn är underbara: Raspberry, blueberry, fruity och aqua. Raspberry är min favorit.

Tillskott i familjen

2009-09-06T18:14:00.005+03:00

Mitt åbohushåll har fått tillökning i form av dessa två varmröda cyklamen som piggar upp och sprider gott humör vid mitt vardagsrumsfönster. Jag har inga längre resor i sikte, så jag kan nu ta krukväxter utan att behöva tänka på att de skulle törsta ihjäl i min frånvaro. Det är riktigt mysigt att handla på torget, såväl växter som grönsaker och frukt. Nu återstår bara att hitta vackra ytterkrukor, eller så låter jag dem förbli i sina spartanska plastkrukor.

Bakgrundens värmeljushållare är i själva verket inte alls värmeljushållare utan askkoppar, närmare bestämt Häränsilmä av Kaj Frank. Den ena hittade jag i ett skåp i sommarstugans bastukammare, den andra fyndade jag på loppis för en spottstyver.

Underbara augusti

2009-09-06T15:42:00.003+03:00

Augusti var en fin månad, speciellt i min kalender. Temat i årets väggkalender är den lilla svarta, vilket illustreras varje månad av en svunna tiders filmstjärna iklädd det mångsidiga och åh så eleganta plagget. Jag tror att fröken augusti är Grace Kelly. Hon levde minsann upp till sitt namn, graciös var ordet.

Plup som stand-in -vattenkanna

2009-08-31T14:34:00.008+03:00

Mitt hushåll saknar en vattenkanna. Nu när jag har två nya krukväxter som slokar om jag inte vattnar dem tålmodigt varje morgon så märker jag att allt tydligare att en ändamålsenlig vattenkanna skulle vara bra att ha. Att hälla vatten från ett dricksglas slutar alltför ofta med vattenklott på bord och golv. Men vad göra? Var hittar man snygga vattenkannor? De jag sett till salu är plastiga och fula, absolut inget jag vill ha framme på fönsterbrädet. Jag har också övervägt att använda en tekanna för ändamålet, men någon riktigt perfekt sådan har jag inte heller fått ögonen på. Tills vidare använder jag mig av min Plup:

Inte heller det mest användbara för ändamålet, men roligt och det bästa jag kom åt för tillfället. Pluppen, denna innovativa donitsformade vattenflaska av Stefan Lindfors, tilltalar mig och gläder mig med sin blotta existens.

Gubbhemmet

2009-08-29T15:40:00.008+03:00

Jag har hittat huset som vore mitt drömhem om jag vore en änkling på 80+.

Gubbhemsstigen är ett av de gulligaste gatunamnen jag någonsin stött på.

Vardagsinspiration

2009-08-28T20:09:00.004+03:00

Att tvätta kläder blir med ens mycket roligare när man släpar tvätten till bykstugan i kitchiga rosa väskor.

När något måste bli gjort

2009-08-25T12:19:00.005+03:00

Min mamma köpte den här fyndiga kökshandduken för några år sedan som en kommentar till att hon var den som drog det tyngsta lasset i vårt fyrmannahushåll. Numera hänger den i mitt eget lilla kök som en påminnelse om att jag inte har någon osynlig inneboende som skulle sköta disken för mig. Handdukens berättelse är inte heller helt obekant inom studielivets styrelser och råd.

Första hjälpen i hjärtesorg

2009-08-24T18:34:00.006+03:00

Ett par rosa klackskor, Djävulen bär Prada -filmen, två lavendelbuskar, det senaste numret av Elle samt en halv liter lingon och en halv liter blåbär kan om inte läka så åtminstone bedöva ett ledset hjärta.

Grönt

2009-08-22T10:52:00.001+03:00

Vad piggar inte upp en trött dag bättre än en ilsket ärtgrön väska?

Ett steg in i det okända

2009-08-20T13:01:00.000+03:00

Nu förverkligar jag en tanke jag lekt med under den gångna sommaren. Att starta en blogg. Varför det? Jo, för att jag har insett att alla inte ser det som jag ser. Med denna blogg vill jag visa solglimtar ur mitt livs estetiska dimension.